Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)

Bayân Fadhl ´Ilm-is-Salaf ´alâ ´Ilm-il-Khalaf, sid. 83-84

Den vars kunskap är onyttig bryr sig bara om att bruka den för att stoltsera framför andra, framhäva sin förträfflighet inför andra, beskylla andra för okunnighet och nedvärdera dem för att höja sig över dem. Sådana företeelser hör till de fulaste och nedrigaste dragen. Måhända beskyller han tidigare lärde för ignorans, försumlighet och glömska. Det leder till att han blir egenkär, suktar efter popularitet och tänker bra om sig själv, samtidigt som han tänker dåligt om sina företrädare.

Folk med nyttig kunskap är rena motsatsen till dessa. De tänker dåligt om sig själva och bra om sina lärda företrädare. Innerligt erkänner de sina företrädares förträfflighet och dygd och medger att de inte ens är i närheten av företrädarnas nivå, än mindre på deras nivå. Hur fint svarade inte Abû Hanîfah när han blev frågad om vem som var bättre av ´Alqamah och al-Aswad:

”Vid Allâh! Jag är inte i position att nämna dem, än mindre att föredra någon av dem.”

Ibn-ul-Mubârak brukade säga i samband med att Salafs karaktärer kom på tal:

Nämn inte oss med dem

den friske går inte som den haltande