32. Hävda inte din kunskap

Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)

Bayân Fadhl ´Ilm-is-Salaf ´alâ ´Ilm-il-Khalaf, sid. 83-84

Till den nyttiga kunskapens kännetecken hör att dess ägare varken hävdar kunskap eller brukar kunskap för att stoltsera framför andra. Han beskyller inte andra för okunnighet så länge det inte handlar om folk som går emot Sunnah och Ahl-us-Sunnah; sådana människor förtalar han ilsket för Allâhs sak, och varken för sin sak eller för att upphöja sig över andra.

Den vars kunskap är onyttig bryr sig bara om att bruka den för att stoltsera framför andra, framhäva dess förträfflighet inför andra, beskylla andra för okunnighet och nedvärdera dem för att höja sig över dem. Sådana företeelser hör till de fulaste och nedrigaste dragen. Måhända beskyller han tidigare lärde för ignorans, försumlighet och glömska. Det leder till att han blir egenkär, suktar efter popularitet och tänker bra om sig själv, samtidigt som han tänker dåligt om sina företrädare.

Folk med nyttig kunskap är rena motsatsen till dessa. De tänker dåligt om sig själva och bra om sina företrädande lärde. Innerligt erkänner de sina företrädares förträfflighet och dygd och medger att de inte ens är i närheten av företrädarnas nivå, än mindre deras nivå. Hur fint svarade inte Abû Hanîfah när han blev frågad om vem som var bättre av ´Alqamah och al-Aswad:

”Vid Allâh! Jag är inte i position att nämna dem, än mindre att föredra någon av dem.”

Ibn-ul-Mubârak brukade säga i samband med att Salafs karaktärer kom på tal:

Nämn inte oss med dem

den friske går inte som den haltande