Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)

Bayân Fadhl ´Ilm-is-Salaf ´alâ ´Ilm-il-Khalaf, sid. 81-82

al-Hasan sade:

”Den lärde är han som avhåller sig från jordelivet och längtar efter efterlivet, har kunskap om sin religion och ständigt dyrkar sin Herre.”

I en annan rapportering sade han:

”Den lärde är han som varken avundas de som är bättre än han, förlöjligar de som är sämre än han eller tar betalt för att lära ut den kunskap som Allâh har lärt honom.”

Det sistnämnda har också rapporterats från Ibn ´Umar.

Ju kunnigare en människa med nyttig kunskap blir, desto högre stiger hennes ödmjukhet, rädsla, underkastelse och självförnedring inför Allâh. Vissa från Salaf sade:

”Den lärde bör hälla sand på sitt huvud utav ödmjukhet för sin Herre.”

Det beror helt enkelt på att ju mer han vet och kan om sin Herre, desto högre stiger hans rädsla, kärlek, självnedvärdering och underkastelse inför Honom.