Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)

Bayân Fadhl ´Ilm-is-Salaf ´alâ ´Ilm-il-Khalaf, sid. 39-42

Anas berättade att Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

اللهم انفَعْنِي بما علَّمْتَني وعلِّمْنِي ما ينفَعُني وارزقني علماً تنفعني به

”Allâh! Gagna mig med det som Du har lärt mig, lär mig det som gagnar mig och skänk mig kunskap som Du gagnar mig med.”1

Rapporterad av an-Nasâ’î.

Anas berättade att Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâh! Jag ber Dig om ständig tro; måhända varar inte tron för alltid. Och jag ber Dig om nyttig kunskap; måhända är kunskapen till ingen nytta.”

Rapporterad av Abû Nu´aym.

Buraydah berättade att Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Viss vältalighet är magi och viss kunskap är okunskap.”

Sa´sa´h bin Sûhân sade om kunskapen som är okunskap:

”Det vill säga att den lärde inkluderar i sin kunskap sådant som han saknar kunskap om, varpå den får honom att framstå som okunnig.”

Rapporterad av Abû Dâwûd2.

En annan tolkning är att den kunskap som skadar och inte gagnar i själva verket är okunskap. Med andra ord är det bättre att vara okunnig om den än kunnig om den. Om det är bättre att vara okunnig om den, är den värre än okunskap. Exempel på sådan kunskap är magi och dylikt som skadar såväl jordeliv som religion.

Från Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har flera onyttiga kunskaper rapporterats. Zayd bin Aslam sade:

”Det sades: ”Allâhs Sändebud! Så kunnig så-och-så är!” Han sade: ”Om vad?” De sade: ”Människornas stamträd.” Då sade han: ”Det är en kunskap som inte gagnar och en okunskap som inte skadar.”

Rapporterad av Abû Dâwûd i ”al-Marâsîl”.

Också Abû Nu´aym återberättade den i ”Riyâdhat-ul-Muta´allimîn” via Baqiyyah, från Ibn Djuraydj, från ´Atâ’, från Abû Hurayrah, från Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Där står det att de sade:

”Kunnigast om arabernas stamträd, kunnigast om poesi och kunnigast om arabernas kontroverser.” Mot slutet av hadithen heter det: ”Det finns tre kunskaper, allting annat är överflöd: en rådande vers, en pågående Sunnah och en rättvis plikt.”3

Berättarkedjan är inte autentisk eftersom Baqiyyah bluffade från en opålitlig person. Slutet av hadithen finns även hos Abû Dâwûd och Ibn Mâdjah som rapporterade den via ´Abdullâh bin ´Amr bin al-´Âs (radhiya Allâhu ´anhumâ), från Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade:

”Det finns tre kunskaper, allting annat är överflöd: en rådande vers, en pågående Sunnah och en rättvis plikt.”4

I berättarkedjan finns ´Abdur-Rahmân bin Ziyâd al-Ifrîqî som är känd för sin svaghet.