9. För mycket arabiska

Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)

Bayân Fadhl ´Ilm-is-Salaf ´alâ ´Ilm-il-Khalaf, sid. 49-50

Likaså är fördjupning i genealogi en onödig sak. ´Umars och andras förmening i sakfrågan har redan angivits, ehuru flera följeslagare och efterföljare både kunde och månade om den läran.

Detsamma kan sägas om fördjupning inom det arabiska språket och grammatik. De distraherar en från viktigare kunskaper. Att sysselsätta sig med sådant berövar en på nyttig kunskap. Exempelvis föraktade al-Qâsim bin Mukhaymirah grammatik och sade:

“Den börjar med distraktion och slutar med överdrift.”

Han syftade på fördjupning inom ämnet. Således föraktade Ahmad fördjupning inom språkvetenskap och främmande ord. Han till och med fördömde Abû ´Ubayd för det och sade:

“Sådant distraherar en från allting annat som är viktigare.”

Därför brukar man säga att arabiskan i talet är som saltet i maten; man ska bara använda så mycket som behövs för att talet ska vara korrekt, liksom man bara saltar så mycket för att maten ska smaka bra. En för stor mängd kommer bara att förstöra.

Även matematik behövs för uträkningar av arv, testamente och egendomar som ska fördelas bland berättigade mottagare. Allt annat är onödigt och främjar bara onödig hjärngymnastik som distraherar en från nyttigare saker.