29. Kärlek till anhängare och beröm

Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)

Bayân Fadhl ´Ilm-is-Salaf ´alâ ´Ilm-il-Khalaf, sid. 80-81

Vad som också understryker det kännetecknet är att han inte säger sanningen, inte underordnar sig sanningen samt uppför sig arrogant mot den som säger sanningen, framför allt om den sanningsenlige befinner sig lägre ned i samhällets hierarki. Han vidhåller osanning utav fruktan för att förlora anhängare om han återvänder till sanningen. Måhända offentliggör han nedlåtande ord om sig själv, men bara för att framstå som ödmjuk och därmed hyllas för det. Enligt efterföljarna och de lärde är den företeelsen ett dolt exempel på ögontjäneri. Deras mottagning och eftersträvning av beröm motbevisar ärlighet och uppriktighet. Den ärlige fruktar hyckleri och ett dåligt slut och är för upptagen för att eftersträva beröm. Därför kännetecknas innehavare av nyttig kunskap av att de bagatelliserar sig själva, hatar beröm och hyllning och är inte högmodiga mot någon.