Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)

Bayân Fadhl ´Ilm-is-Salaf ´alâ ´Ilm-il-Khalaf, sid. 79-80

Onyttig kunskap kännetecknas av att dess innehavare blir arrogant, högfärdig och högmodig. Han eftersträvar höghet och position i jordelivet. Han vill utmana de lärde, disputera med de dumma och få folkets uppmärksamhet. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Studera inte för att utmana de lärde, tvista med de dumma eller hamna i de finaste sittningarna. Den som gör det skall akta sig för Elden.”1

Måhända hävdar vissa av dem att de har kunskap om Allâh, eftersträvar den kunskapen och struntar i allting annat. Dock är deras enda agenda position hos människor, däribland kungar, sympatier från omvärlden och myckna anhängare varvid de kan positionera sig över andra. Detta kännetecknas ytterligare av att de utropar helgonskap, vilket görs av Bokens folk, Qarâmitah, mystiker och deras jämlikar. Det är rena motsatsen till den praxis som utövades av Salaf som nedvärderade sig själva på alla sätt och vis. ´Amr sade:

”Den som säger att han är kunnig är okunnig. Den som säger att han är troende är otrogen. Den som säger att han är i paradiset är i helvetet.”