25. Då känner du din Herre

Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)

Bayân Fadhl ´Ilm-is-Salaf ´alâ ´Ilm-il-Khalaf, sid. 74-76

Sådant fordrar att slaven erhåller en speciell vetskap om sin Herre (´azza wa djall). När han frågar Honom, ger Han honom. När han tillber Honom, bönhör Han honom. Han sade i den gudomliga hadîthen:

”Den som hyser agg till Min troende och gudfruktiga slav befinner sig i krig med Mig. Min slav närmar sig inte Mig med något Jag håller så kärt som med det som Jag har ålagt honom. Min slav fortsätter närma sig Mig med valfriheter tills att Jag älskar honom. När Jag älskar honom blir Jag hans hörsel som han hör med, syn som han ser med, hand som han tar med, fot som han går med. Om han frågar Mig, ger Jag honom. Om han ber Mig, besvarar Jag honom. Om han ber Mig om skydd, skyddar Jag honom. Det finns inget Jag tvekar på att göra som att ta Min troende slavs själ. Han hatar döden och Jag hatar att besvära honom, men den är oundviklig.”1

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till Ibn ´Abbâs:

”Gosse! Jag ska lära dig några fraser. Bevara Allâh och Allâh ska bevara dig. Bevara Allâh och du ska finna Honom framför dig. Känn Allâh under goda tider och Han kommer att känna dig under svåra tider.”2

Allt handlar om att slaven anskaffar sig en särskild kunskap om sin Herre såtillvida att han finner Honom nära, känner sig bekväm med Honom i sin ensamhet och njuter av att erinra sig Honom, åkalla Honom, tillbe Honom och tjäna Honom. Det upplever dock bara han som lyder Honom dolt och öppet. När Wuhayb bin al-Ward fick frågan om den trotsige upplever lydnadens sötma, sade han:

”Nej. Inte ens han som bara får för sig att trotsa finner den.”3

Först när slaven upplever detta känner han sin Herre. Det är först då som han uppnår den särskilda kunskapen om sin Herre; när han frågar Honom, ger Han honom, och när han tillber Honom, bönhör Han honom. Sha´wânah sade till Fudhayl:

”Är inte din relation till Allâh att om du åkallar Honom, bönhör Han dig?”

Fudhayl svimmade på grund av det. Slaven upplever ständiga svårigheter i jordelivet, gravlivet och i efterlivet. Om han bara uppnår denna särskilda kunskap om sin Herre, tar Han hand om allt omnämnt för honom. Det är detta som profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uppmaning till Ibn ´Abbâs åsyftar:

”Känn Allâh under goda tider och Han kommer att känna dig under svåra tider.”

Ma´rûf fick frågan:

”Vad motiverade dig till avhållsamhet?” Döden, graven, Domedagen, paradiset och helvetet kom på tal varefter han sade: ”Allt detta är i Hans hand. Om det finns en vetskap mellan dig och Honom, tar Han hand om allt det för dig.”

Den nyttiga kunskapen är alltså den som existerar mellan slaven och hans Herre varvid han känner Honom, dyrkar Honom allena, är bekväm med Honom, skäms inför Hans närhet och dyrkar Honom som om han ser Honom. Sålunda sade flera följeslagare:

”Den första kunskapen som lyfts upp från människorna är ödmjukheten.”

Ibn Mas´ûd sade:

”Det finns människor som läser Qur’ânen utan att den passerar deras halsar. Den gagnar först när den hamnar i hjärtat och fastnar där.”

1al-Bukhârî (6502).

2Ahmad (1/307) och at-Tirmidhî (2516) som sade: ”Hadîthen är god och autentisk.”

3Hilyat-ul-Awliyâ’ (8/144).