24. Då är din kunskap nyttig

Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)

Bayân Fadhl ´Ilm-is-Salaf ´alâ ´Ilm-il-Khalaf, sid. 73-74

Det beror på att denna nyttiga kunskap bevisar två saker:

1 – Kunskap om Allâh och vad som tillkommer Honom av sköna namn, höga egenskaper och fantastiska handlingar. Det i sig fordrar att människan glorifierar, högaktar, fruktar, räds, älskar, hoppas på och litar till Honom samt behagas av Hans bestämmelse och härdar med Hans prövningar.

2 – Kunskap om alla sorters dogmer och handlingar som Han älskar och behagas av samt hatar och förargas av. Det fordrar att den som känner Honom också skyndar till det som Han älskar och behagas av samt undviker det som Han hatar och förargas av.

Först när kunskapen medför detta betraktas den som nyttig. När kunskapen är nyttig och djupt rotad i hjärtat, ödmjukar det sig inför Allâh och underkastar och underordnar sig Honom utav aktning, glorifiering, rädsla, kärlek och högaktning. När hjärtat ödmjukar sig inför Allâh och underordnar och underkastar sig Honom, tillfredsställs och mättas människan av bara en liten mängd jordisk lovlighet. Det medför att hjärtat erhåller tillfredsställelse och avhållsamhet från jordelivet. Allt på jorden kommer att förgås. Inga egendomar, positioner och överflödigheter (som drar ned på ägarens andel av efterlivets lycksalighet hos Allâh) kommer att förbli, ehuru ägaren är ädel inför Allâh. Det sade Ibn ´Umar och andra från Salaf, och detsamma rapporterats från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).