16. Religiösa bråk och dispyter

Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)

Bayân Fadhl ´Ilm-is-Salaf ´alâ ´Ilm-il-Khalaf, sid. 60-62

Likaså var deras avvisningar av åsikter som avvek från Sunnah tillräckligt korta och ändå uttryckta på bästa möjliga vis. Den som förstår dem behöver inte de efterkommande skolastikernas utdragna formuleringar. Faktum är att deras efterträdares utdragna tal kunde gå miste om den riktighet som fanns i Salafs och imamernas korta och koncisa tal. De Salaf som teg och undvek bråk och dispyter gjorde inte så utav okunnighet och oförmåga, utan utav kunskap och rädsla för Allâh. Och de efterträdare som talade och fördjupade sig gjorde inte så för att de visste något de förstnämnda inte visste, utan för att de gillade att prata och saknade fromhet. Som al-Hasan al-Basrî sade när han hörde en grupp människor debattera:

Dessa människor har tröttnat på dyrkan, tagit lätt på tal och deras fromhet har minskat. Därför talar de.”

Mahdî bin Maymûn sade:

Muhammad bin Sîrîn lade märke till en man och sade: ”Jag vet vad han vill. Om jag hade velat disputera med dig hade jag varit lärd inom dispyter.”

I en annan formulering står det:

Jag kan disputera bättre än du, men jag vill inte disputera med dig.”

Ibrâhîm an-Nakha´î sade:

Jag har aldrig bråkat.”

´Abdul-Karîm al-Djazarî sade:

En from bråkar aldrig.”

Dja´far bin Muhammad sade:

Akta er för religiösa bråk. De distraherar hjärtat och medför hyckleri.”

´Umar bin ´Abdil-´Azîz sade:

Om du hör en dispyt ska du hålla dig borta.”

Han sade också:

Den som gör sin religion till föremål för dispyter kommer att förflytta sig ofta.”

Han sade även:

Föregångsmännen stannade utav kunskap och de höll tillbaka utav djup insikt, trots att de hade större förmåga att forska.”

Salaf har uttalat sig mycket i sakfrågan.