Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)

Bayân Fadhl ´Ilm-is-Salaf ´alâ ´Ilm-il-Khalaf, sid. 59-60

Mâlik brukade kritisera myckna tal och utslag och säga om den som faller i sådant:

”Han är som en vild kamel som bara babblar.”

Han föraktade svar på många frågor och sade:

”Allâh (´azza wa djall) sade:

وَيَسْأَلُونَكَ عَنِ الرُّوحِ قُلِ الرُّوحُ مِنْ أَمْرِ رَبِّي وَمَا أُوتِيتُم مِّن الْعِلْمِ إِلاَّ قَلِيلاً

”De frågar dig om själen. Säg: ”Själen hör till det som är min Herre förbehållet – ni har bara fått lite kunskap.”1

Han (ta´âlâ) gav inget svar på frågan.”

När han en gång blev frågad om en man som är kunnig inom Sunnah ska debattera å dess vägnar, sade han:

”Nej. Han ska berätta om Sunnah. Antingen tas det emot från honom eller också blir han tyst.”

Han sade också:

”Vetenskapliga dispyter och debatter släcker kunskapens ljus.”

Dessutom sade han:

”Vetenskapliga dispyter hårdnar hjärtat och medför hat.”

Han brukade svara på frekventa frågor:

”Jag vet inte.”

Imâm Ahmad gjorde samma sak. Trots allt detta klargjorde Salaf och imamerna, såsom Mâlik, ash-Shâfi´î, Ahmad och Ishâq, hur Fiqh och domar ska anammas och förstås på ett kort och koncist vis.