När religionen blir för svår för ignoranter

Imâm Shams-ud-Dîn bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)

Ighâthat-ul-Lahfân (1/143-144)

Jag såg Abûl-Wafâ’ bin ´Aqîl skriva ett fint avsnitt som jag kommer att citera ordagrant:

”Då plikterna blev för svåra för ignoranterna och lekmännen, avvek de från föreskriftens riktlinjer till förmån för högaktning av egentillverkade riktlinjer som de tyckte var enkla att efterleva, ty de var inte länge under någons order. Enligt mig är de vantrogna till följd av deras riktlinjer där de bland annat högaktar och ärar gravar på ett sätt som förbjuds av religionen. De tänder ljus på gravarna, kysser dem, bygger ut dem, åkallar de döda och skriver lappar till dem på vilka de ber de döda om saker och ting. De tar från gravarnas jord i hopp om välsignelse (التبرك), parfymerar gravar, reser till gravar och hänger amuletter i träd – precis som de avgudadyrkare som dyrkade al-Lât och al-´Uzzâ gjorde. De fördömer den som inte kysser eller vidrör reliker på onsdagar, ropar Abû Bakrs, Muhammads eller ´Alîs namn under begravningståg, ramar in sin faders grav med kalk och tegelsten, river sönder sina kläder till släpet eller häller rosvatten på gravarna.”