Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

al-Fusûl fî Sîrat-ir-Rasûl, s. 175

För Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var det tillåtet att fasta oavbrutet, varför han förmenade sitt samfund att göra detsamma. Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förmenade oavbruten fasta, varvid en muslim sade: ’Du fastar ju oavbrutet, Allâhs Sändebud.’ Han sade: ’Vem av er är som jag? På natten förser min Herre mig med mat och dryck.’”1 

Han klargjorde att de inte skulle rätta sig efter honom på denna punkt genom att betona att Allâh (ta´âlâ) försåg honom med mat och dryck. De lärde har delade åsikter om huruvida denna mat och denna dryck var materiella eller immateriella. Den korrekta åsikten är att de var immateriella – annars hade inte fastan varit oavbruten.