Zarkûbs monolog i WC

Efter mordet på at-Tabrîzî blev Salâh-ud-Dîn Zarkûb ar-Rûmîs andre älskling. För ar-Rûmî brukade den nye älsklingen ofta berätta om de märkliga ljusen eller färgerna som han kunde se. Jag vet inte om ljusen berodde på hans hunger, narkotikamissbruk eller samarbete med djävlar. Vad som stärker det tredje alternativet är al-Aflâkîs ord:

”Ofta brukade den ädle Shaykh Salâh-ud-Dîn gå på dass för att rena sig. Under tiden brukade hans stora elever höra honom tala och förbanna. Dock blev de tysta när han sade:

”Min Gud! Inte ens här låter Du mig vila. Jag skäms mycket för Din närvaro. Jag känner folk som brinner av längtan efter att få bevittna Dig och föra intima och avskilda diskussioner med Dig under dygnet. De sover inte om nätterna. Trots det ser Du inte efter dem, Du underlättar inte för dem, Du ger dem inte ens en halvtimme. Men mig låter Du inte ens vara ifred på en sån här plats. Istället förskönar Du mig med heliga färger.”

Sedan kunde han börja skrika och förlora medvetandet så att hans elever fick bära hem honom.”1

Fjärran är Allâh från vad de orättfärdiga, syndiga, otrogna och galna panteisterna säger!

1Manâqib-ul-´Ârifîn (2/296).