Yûsufs år i fängelset

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Ma´âlim-ut-Tanzîl (2/428)

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

وَقَالَ لِلَّذِي ظَنَّ أَنَّهُ نَاجٍ مِّنْهُمَا اذْكُرْنِي عِندَ رَبِّكَ فَأَنسَاهُ الشَّيْطَانُ ذِكْرَ رَبِّهِ فَلَبِثَ فِي السِّجْنِ بِضْعَ سِنِينَ

“Till den av de två som han förutsåg skulle släppas fri, sade han: ”Påminn din herre om mig.” Men Djävulen kom honom att glömma att påminna sin herre, och så blev han kvar i fängelset ännu några år.”1

Det råder olika åsikter om hur många dessa några år var. Mudjâhid sade:

“Mellan tre och sju.”

Qatâdah sade:

“Mellan tre och nio.”

Ibn ´Abbâs sade:

“Allt under tio.”

De flesta uttolkarna anser att de några åren i denna vers varade sju år. Dessförinnan hade han varit fem år i fängelset. Sammanlagt tolv år med andra ord. Wahb sade:

“Ayyûb prövades i sju år. Yûsuf satt fängslad i sju år. Nebukadnessar torterades varvid han förflyttades till rovdjuren i sju år.”

Mâlik bin Dînâr sade:

“När Yûsuf bad betjänten nämna honom hos hans herre, sades det till honom: “Tar du en annan förvaltare än Mig, Yûsuf? Bara för det ska Jag förlänga din vistelse.” Yûsuf brast i gråt och sade: “Herre! Alla prövningar har fått mitt hjärta att glömma. Jag har uttalat mig på ett sätt som jag inte kommer att upprepa.”

al-Hasan sade:

“Djibrîl kom in till Yûsuf i fängelset. Yûsuf kände igen honom och sade: “Varnarnas broder! Varför ser jag dig här bland syndare?” Djibrîl sade till honom: “Du renas rene! Världarnas Herre hälsar till dig och säger: “Skämdes du inte för Mig när du bad människor om medling? Vid Min makt och Min majestät! Jag kommer att låta dig förbli fänglsad ytterligare några år.” Yûsuf frågade: “Är Han nöjd med mig då?” Han sade: “Ja.” Då sade han: “Då jag bryr mig inte.”

Ka´b sade:

“Djibrîl sade till Yûsuf: “Allâh (ta´âlâ) frågar dig vem som har skapat dig?” Han sade: “Allâh (´azza wa djall).” Han frågade: “Vem fick din fader att älska dig?” Han sade: “Allâh.” Han sade: “Vem räddade dig från svårigheterna i brunnen?” Han sade: “Allâh.” Han sade: “Vem lärde dig drömtydning?” Han sade: “Allâh.” Han sade: “Vem höll allt ont och all skamlöshet borta från dig?” Han sade: “Allâh.” Han sade: “Hur kunde du då be en människa lik dig om medling?”

112:42