Ya’djûdj och Ma’djûdj gräver dagligen

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Ahâdîth as-Sahîhah (4/313-314)

1735 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Ya’djûdj och Ma’djûdj gräver dagligen. När de nästan får syn på solljuset, säger deras ledare: ”Gå tillbaks! Vi gräver vidare imorgon.” Följaktligen täpper Allâh igen hålet än mer. När deras tid är inne och Allâh vill släppa ut dem bland människorna, gräver de till dess att de nästan får syn på solljuset, varpå deras ledare säger: ”Gå tillbaks! Vi gräver vidare imorgon – om Allâh (ta´âlâ) vill.” De kommer att uttala sig förbehållet. När de kommer tillbaks finner de hålet liksom de lämnat det. De kommer att gräva sig ut och komma ut bland människorna. Vattnet kommer att torka och människorna kommer att ta skydd från dem i sina fort. Mot himlen ska de skjuta sina pilar som kommer att återvända täckta i blod, och de ska säga: ”Vi har behärskat jordens befolkning och överväldigat himlens befolkning.” Då skickar Allâh mot deras nackar en parasit som orsakar deras död.” Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Vid Honom i Vars hand min själ ligger! Jordens varelser kommer att bli feta och stora på deras kött.”

Rapporterad av at-Tirmidhî, Ibn Mâdjah, Ibn Hibbân, al-Hâkim och Ahmad via Qatâdah som sade: Abû Râfi´ berättade för oss, från Abû Hurayrah, från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

at-Tirmidhî sade:

”Hadithen är god och främmande. Vi känner bara till att den återberättas från detta håll.”

al-Hâkim sade:

”Autentisk enligt al-Bukhârîs och Muslims villkor.”

adh-Dhahabî höll med. Bådadera har rätt.

Hâfidh Ibn Kathîr (rahimahullâh) nämnde denna hadith i anslutning till Allâhs (ta´âlâ) ord:

فَمَا اسْطَاعُوا أَن يَظْهَرُوهُ وَمَا اسْتَطَاعُوا لَهُ نَقْبًا

“Och de kunde varken klättra över den eller bryta sig igenom den.”1

och sade:

“Visserligen är dess berättarkedja bra och stark, men hadithen från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är motsättande. Ty versen förefaller att de kunde varken klättra över den eller bryta sig igenom den på grund av dess täthet, stabilitet och styrka.”

Jovars, men versen förefaller inte alls att de aldrig kommer att klara av det. Versen handlar om det gångna, medan hadithen talar om framtiden. Alltså saknas både paradox och motsättning. Faktum är att hadithen är helt överensstämmande med Allâhs (ta´âlâ) ord:

حَتَّى إِذَا فُتِحَتْ يَأْجُوجُ وَمَأْجُوجُ وَهُم مِّن كُلِّ حَدَبٍ يَنسِلُونَ

“… förrän Ya’djûdj och Ma’djûdj har släppts lösa och väller fram från alla hörn.”2

Efter att jag hade skrivit detta, refererade jag till samma berättelse i Ibn Kathîrs “al-Bidâyah wan-Nihâyah” och såg att han förklarade sig på ett liknande vis, bortsett från några anmärkningar som jag har på honom men som jag inte har tid för att nämna här och nu.

118:97

221:96