Wahhâbiyyahs rökförbud

Muhammad Abû Zahrah sade:

”Wahhâbiyyah nöjde sig inte med dyrkan som nämns i Qur’ânen och Sunnah och av Ibn Taymiyyah, utan inkluderade därtill även traditionella frågor. Därför förbjöd de rökning och såg så pass strängt på det att vissa av deras lekmän anser en rökare som en hedning. Därför påminner de om Khawâridj som gör Takfîr för synder.”

Detta är en väldig lögn och en farlig anklagelse mot de lärda i Nadjd och att de skall ha innoverat dyrkan som inte har föreskrivits av Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Men Allâh avslöjade honom och blottade hans lögn då han inte kom med något annat bevis än rökförbudet. Detta är några av faktorerna som bevisar hans okunnighet. Rökningen har inget med dyrkan att göra utan hamnar under kategorin som berör mat, dryck, det lovliga, det olovliga och förgreningsfrågorna.

Likaså är inte de lärda i Nadjd ensamma om att förbjuda rökning. Även andra lärda i världen förbjuder rökning på grund av dess ondska och skada. Världsorganisationer har stora kampanjer idag för att varna för rökningen och visa hur skadlig den verkligen är.

En annan lögn är hans ord:

”… att vissa av deras lekmän anser en rökare som en hedning.”

Och om det verkligen stämmer att en lekman har varit på det viset, så är lekmännen inget bevis som de lärda skall kritiseras för. Däremot känner lekmännen i Nadjd till – och lov och pris tillkommer Allâh – sanningen bättre än vad de vilsnas lärda gör. De vet vad som är avguderi och de vet vad som är förbjudet och inte avguderi genom det som de läser och hör om Tawhîd och böcker om den sanna trosläran.