Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (1/655)

Allâh (´azza wa djall) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ لاَ تَقْرَبُواْ الصَّلاَةَ وَأَنتُمْ سُكَارَى حَتَّىَ تَعْلَمُواْ مَا تَقُولُونَ وَلاَ جُنُبًا إِلاَّ عَابِرِي سَبِيلٍ حَتَّىَ تَغْتَسِلُواْ

”TROENDE! Gå inte till bön om ni befinner er i omtöcknat tillstånd, till dess ni vet vad ni säger. Inte heller i ett tillstånd av stor rituell orenhet, utan skölj först hela kroppen; undantagna är de som är i förbigående.”1

Yazîd bin Abî Habîb sade:

”En grupp Hjälpare hade sina dörrar in till moskén. Då de blivit sexuellt orena och ville komma åt vatten var de tvungna att gå igenom moskén. Följaktligen uppenbarade Allâh:

إِلاَّ عَابِرِي سَبِيلٍ

”… undantagna är de som är i förbigående.”

Vad som stärker den förklaringen är hadîthen hos al-Bukhârî:

”I samband med sjukdomen som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dog under kom han ut med bandagerat huvud, satte sig på predikstolen och lovade Allâh. Därefter sade han: ”Ingen människa har gjort större uppoffringar för mig med sitt sällskap och sin egendom än Abû Bakr bin Abî Quhâfah. Om jag hade valt en förtrogen frånsett min Herre skulle jag valt Abû Bakr, men den islamiska kärleken är bättre. Stäng igen allas luckor i den här moskén frånsett Abû Bakrs lucka.”2

Detta sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mot slutet av sin livstid, ty han visste att Abû Bakr (radhiya Allâhu ´anh) skulle vara kalif efter honom och därmed vara tvungen att ha ständig tillgång till moskén för att sköta muslimernas ärenden. Alltså lät han alla dörrar stängas frånsett Abû Bakrs (radhiya Allâhu ´anh) dörr.