Publicerad: 2010-07-13
Talare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)
Källa: ash-Sharh al-Mumti´ (1/252-253)

Visheten bakom den obligatoriska tvagningen efter förtäring av kamelkött svaras på två sätt:

1 – Visheten är profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) beordring. Samtliga domar som han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har förkunnat är visa. Allâh (ta´âlâ) sade:

“Och när en fråga som rör en troende man eller kvinna har avgjorts av Allâh och Hans sändebud, har dessa inte rätt att själva döma i det som rör dem.”1

Detsamma gäller ´Â’ishahs hadîth när hon blev frågad om skillnaden mellan att den menstruerande kvinnan skall ta igen sin fasta till skillnad från sin bön:

“Vi brukade råka ut för det på Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid. Vi blev beordrade att ta igen fastan utan att bli beordrade att ta igen bönen.”

Vi tror på – och lov och pris tillkommer Allâh – att Allâh endast beordrar och förbjuder utav vishet.

2 – Vissa lärda sade sig känna till visheten och menade att kamelkött har en mycket stark påverkan på nerverna så att de hetsas upp. Sålunda förbjuder den moderna medicinen nervösa personer att äta för mycket kamelkött. Å andra sidan lugnar och kyler tvagningen ned nerverna. På samma sätt beordrade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att man tvår sig vid ilska så att man lugnar ned sig.

Oavsett om det sistnämnda är en vishet eller inte, så ligger visheten i profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) beordring. Men om vi skulle känna till en ytterligare vishet, så är det från Allâh och en adderad kunskap. Och om vi inte skulle göra det, åläggs vi att underkasta oss i alla fall.