Visheten bakom mörklagda hot i Qur’ânen

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَمَن يَدْعُ مَعَ اللَّهِ إِلَهًا آخَرَ لَا بُرْهَانَ لَهُ بِهِ فَإِنَّمَا حِسَابُهُ عِندَ رَبِّهِ 

”Den som vid sidan av Allâh åkallar en annan gudom – för vars [existens] han saknar bevis – skall stå till svars enbart inför sin Herre.”1

Allâh går inte in i detalj på hur räkenskapen kommer att vara. Retorikerna kallar det för mörkläggning, Ibhâm. I denna mörkläggning finns ett mycket allvarligt hot. När Allâh vill framhäva ett straffs väldighet och fasa mörklägger Han det i Qur’ânen. Mörkläggningen är ett sätt att framhäva straffets och tillståndets väldighet och fasa. Människan skall enbart stå till svars inför Allâh. Det är Han som vet hur Han skall ställa henne inför rätta eftersom Han vet vad som finns i hennes hjärta liksom Han känner till hennes handlingar.

123:117