Vinden är en lärdom och ett budskap från Allâh

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَالذَّارِيَاتِ ذَرْوًا

”Vid vindarna som virvlar upp.”1

Allâh svär vid vindarna som virvlar upp regnen, sanden och växterna när de knäcks.

Allâh svär vid vinden2 för att den består av lärdom, budskap och slående bevis för Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) herravälde, unika rätt till dyrkan och väldiga förmåga. I vindarna finns lärdomarna som blåsten och stillheten, mildheten och stormen. Deras natur, egenskaper, blåst och konsekvenser varierar. Deras nytta varierar och det finns ett oerhört stort behov av vindarna.

Regnet har fem vindar. En vind sprider regnmolnen. En vind enar dem. En vind befruktar dem. En vind för dem dithän Allâh vill. En vind virvlar upp dem och skingrar dem.

Växterna har en vind. Skeppen har en vind. Nåden har en vind. Straffet har en vind och så vidare. Det fordrar att vinden har en Skapare som förfogar över den och ordnar den. Han förfogar över den som Han vill. Han låter vinden vara mild ibland och stormig ibland. Han låter vinden vara en nåd ibland och ett straff ibland. Ibland ger Han liv till växterna via vinden. Ibland förstör Han dem via vinden. Ibland styr Han skeppen med vinden. Ibland förgör Han skeppen med vinden. Ibland fuktar Han saker och ting med vinden. Ibland smälter Han saker och ting med vinden.

Vinden kan vara fruktlös. Vinden kan vara fruktbar. Vinden kan vara sydlig. Vinden kan var västlig. Vinden kan vara östlig. Vinden kan vara nordlig. Vinden kan vara varm. Vinden kan vara kall.

Allâh håller igen den när Han vill. Han släpper den när Han vill. Vinden bär ljuden till öronen. Vinden bär lukten till näsorna. Vinden bär regnet till den torra jorden. Vinden är Allâhs nåd som kommer med barmhärtighet. Vinden är Allâhs straff som kommer med bestraffning.

Poängen ligger i att vinden är en av Herrens största bevis för Hans väldighet, herravälde och förmåga.

151:1

2 Egentligen ”Allâh svär vid dessa fyra saker…”.