Vilken välgång finns i Sûfiyyah?

Hasan al-Bannâ sade när han presenterade sin sekt – al-Ikhwân al-Muslimûn – och metodikerna som den består av:

“…en Sûfî-baserad realitet, ty de vet att grunden till allt gott ligger i rena själar och hjärtan, ständigt arbete, avhållsamhet från skapelsen och kärlek till Allâh.”

Varje muslim som Allâh har skyddat från drifter vet att grunden till allt gott är rena själar och hjärtan samt ständigt arbete, men vad har det med  Sûfiyyah att göra?

Vad har de med rena själar och hjärtan att göra när de tror på panenteism? De tror på att Allâh (´azza wa djall) är inkarnerad i Sina samtliga skapelser.

Vad har de med rena själar och hjärtan att göra när de lämnar religionens källor som Qur’ânen och Sunnah för inspirationsteorien? En av dem sade:

“Mitt hjärta berättade för mig från min Herre.”

Vad har de med rena själar och hjärtan att göra när de förklarar det förbjudna vara tillåtet och hävdar att de har nått övertygelsen varför de har fått  det förbjudna vara tillåtet av Allâh?

Vad har de med rena hjärtan och själar att göra när de säger att ett helgon har högre status än profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), ty profeten får sin uppenbarelse via en ängel medan ett helgon får den genom gudomlig närvaro?

Vad har de med rena hjärtan och själar att göra när de säger att vissa helgon har en andel i Herraväldet?

Titta vad ´Abdur-Rahmân al-Wakîl (rahimahullâh) har att säga i sin bok “Hâdhihi hiyâ as-Sûfiyyah” om al-Djîlî som sade sig inneha det största Herraväldet:

Jag besitter makten i de två världarna

jag vet inte att någon annan än mig har den

Antingen hoppas jag på dess förträfflighet

eller så fruktar jag den

till dess att han sade:

Det finns ingen utom Jag

Detta är den Sûfiyyah som al-Bannâ påstår vara en nyckel till välgången. Vilken välgång finns i Sûfiyyah?