Vilka är Deobandiyyah?

Deobandiyyah är en Hanafî-sekt som bland annat finns i Indien, men förekommer även i andra länder. De håller sig till universitetet ”Deobands” väg och  tillskriver sig den, vilket för övrigt är skillnaden mellan dem och deras bröder Breilawiyyah, som i sin tur också är en Hanafî-sekt och tillskriver sig  innovationernas ledare Ahmad Ridhâ Khân al-Breilawî.

Deoband är en stad i provinsen Utrabradesh och är känd för dess islamiska universitet ”Dâr-ul-´Ulûm”. Det invigdes år 1283 H och är utan tvekan dess stolthet. Universitetets mål var redan från början att få den Hanafî-inriktade rätsskolan råda samt trycka ned Sunnah. Detta är ren fakta och ingen som helst överdrift. Flera av deras stora lärda har erkänt detta. Muftî och Shaykh Muhammad Shafî´ sade att han en dag kom in i sin Shaykh och ´Allâmah Muhammad Anwar al-Kashmîrîs rum precis före morgonbönen och hörde honom upprepa åter och åter igen:

”Ack, jag har kastat bort hela mitt liv i onödan.”

När Shaykh Muhammad Shafî´ hörde honom upprepa detta, sade han till honom:

”Käre Shaykh! Hela ditt liv har du tillbringat i Qur’ân- och Hadîth-studier. Om denna sysselsättning är ett slöseri med livet, vad säger du då om dem som gör samma sak?”

Då svarade Shaykh al-Kashmîrî:

”Islam håller på och attackeras från alla håll medan vi sitter här och sysselsätter oss med att stärka Imâm Abû Hanîfah och hans pålitlighet och avvisa och kritisera dem som skiljer sig från honom, istället för att konfrontera de verkliga attackerna mot islam. Om inte detta är slöseri med liv, vad är då det?” (Nadhîr Ahmad al-Kashmîrîs ”al-Lumhât ilâ mâ fî Anwâr-il-Bârî min adh-Dhulumât”, 1/5)

Shaykh ´Abdush-Shakûr al-Hanafî sade:

”Den som utav avundsjuka vill säga något mot våra lärda, kan göra det om han vill i sitt hem, vare sig han är Wahhâbî, Nadjdî, ateist, otrogen eller avfälling. Faktum är att Deobandî-skolan är den enda sanna skolan som bär den sanna islams fana och stödjer den rena Hanafî-rättsskolan.” (Månadsskriften ”al-Qâsim”, sid. 3, Djumâdâ al-Ûlâ, 1344 H)

Vad beträffar Deobandiyyah och deras tillskrivning till Sûfiyyah och dess lögner och eskapader, ligger det till precis så som Shaykh Khalîl Ahmad as-Sahâranafûrî sade när han svarade på några frågor:

”Först och främst skall man veta att vi – våra lärda, vår sekt och vårt samfund – alla följer mänsklighetens förebild, islams medelpunkt och den modige imamen Abû Hanîfah an-Nu´mân inom förgreningsfrågorna, den modige imamen Abûl-Hasan al-Ash´arî och den modige imamen Abû Mansûr al-Mâturîdî inom trosläran och grunderna samt Naqshbandiyyah-, Djastiyyah-, Qâdiriyyah- och Sahrûrdiyyah-sekterna inom sufismen – må Allâh vara nöjd med dem alla.” (al-Mihnad ´alâ al-Mifnad, sid. 30)

Shaykh Muhammad Yûsuf al-Banwarî sade:

”Deobandiyyahs väg som deras lärdaste färdades på är att efter Sunnah bekräfta Imâm Abû Hanîfahs ledarskap inom Fiqh och Idjtihâd. Likaså måste Sûfî-baserad och själsrenande kunskap förekomma som skaffas från dess utövare. Man måste alltså blanda ihop dem med Sharî´ah-baserade kunskaper. Man måste faktiskt erkänna Ibn Taymiyyahs status, men det måste man samtidigt även göra med den störste Shaykhen Ibn ´Arabî pga. hans fullkomlighet. Således enar vi att blint följa Imâm Abû Hanîfah, följa de profetiska hadîtherna tillsammans med Sûfî-baserade kunskaper. Detta bildar en underbar rättsskola, nämligen sekten Deobandiyyahs rättsskola.” (Maslak ´Ulamâ’ Deoband, sid. 5)

Ovanstående utdrag tagna från Deobands största lärde tyder klart och tydligt på att sekten Deobandiyyah är en Hanafî-Mâturîdî-sekt som tillskriver sig de fyra omnämnda Sûfî-vägarna vars Sûfî-lögner och eskapader är självklara. De har i sin tur ingenting med islam att göra och är helt okända i Allâhs skrift och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah.