Vikten av att vara mjuk och hård vid rätt tillfälle

Allâh (´azza wa djall) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ مَن يَرْتَدَّ مِنكُمْ عَن دِينِهِ فَسَوْفَ يَأْتِي اللّهُ بِقَوْمٍ يُحِبُّهُمْ وَيُحِبُّونَهُ أَذِلَّةٍ عَلَى الْمُؤْمِنِينَ أَعِزَّةٍ عَلَى الْكَافِرِينَ

”Troende! Om någon av er avsvär sig sin tro, skall Allâh [i deras ställe] sätta människor som Han älskar och som älskar Honom, anspråkslösa gentemot [andra] troende, omutligt fasta mot de otrogna.”1

Från versen förstår man att den troende inte får vara mjuk när det inte är läge för det på samma sätt som han inte får vara hård när det inte är läge för det. Att vara mjuk när man egentligen skall vara hård tyder på svaghet och att vara hård när man egentligen skall vara mjuk tyder på dumhet. Abût-Tayyib al-Mutanabbî sade:

Om det sägs att man skall vara öm så har ömheten sin tid

Killens ömhet vid fel tillfälle är okunnighet

15:54