Vidhåller de lärdas gamla hyllningar till Safar och Salmân

Fråga 8: Det finns en fråga som cirkulerar mycket bland ungdomarna hos oss i Algeriet. Den gäller framför allt Safar och Salmân. Dessa ungdomar är fortfarande påverkade av Qutbs tänk och anser att man måste hålla sig till den första perioden då Shaykh al-Albânî och Shaykh Ibn Bâz prisade Safar och Salmân. Om du säger till dem att våra lärda har varnat för dessa och att de har orsakat prövningar på många platser, ursäktar de sig med att det inte finns något klart uttalande om dem. Vi hoppas att ni kan råda dem. De vill att jag ställer dig den här frågan om dessa två män så att de kan höra svaret.

Svar: Den som håller fast vid folks hyllningar till dessa människor gör så på grund av en knapp kunskap. Det leder till att han bara citerar vad folk säger. Vi har en metodik som skiljer Sanningens folk från Falskhetens folk. Om Ahmad bin Hanbal hade hyllat en viss individ och det klargörs från dennes tal, handlingar, skrifter och kassettband att han inte förtjänar att hyllas, får vi då hålla fast vid hyllningen från en imam som Ibn Bâz, al-Albânî eller Ahmad bin Hanbal? Nej. Kritik går före beröm. Detaljerad kritik går före odetaljerat beröm. Dessa principer måste tillämpas när det kommer till kritik och beröm. Exempelvis hyllade al-Albânî en grupp människor ett tag. När han insåg att de inte förtjänade att hyllas sade han att de är Khawâridj1.

Ett annat exempel är att Ibn Bâz hyllade en grupp människor ett tag. När han insåg deras fel sade han att de kallar till falskheten2. Därefter kommer Falskhetens folk och sprider hans hyllning och döljer hans kritik.

Om vi skulle säga att Ibn Bâz och al-Albânî vidhöll sina hyllningar till dess att de dog, måste då människorna hålla fast vid dessa hyllningar och blunda för felen som har gjorts av människorna som har hyllats av al-Albânî eller Ibn Bâz? Felen är klara. Kritiken är klar. Är det tillåtet för muslimen att hålla fast vid hyllningen när kritiken mot den hyllade är klar och tydlig? Dessa människor håller fast vid Ahl-ul-Bid´as ledare däribland Sayyid Qutb. De älskar och hatar för hans och hans gelikars skull. De hetsar drägg och lekmän till att bekämpa dem som kritiserar dem och klargör deras villfarelse. Det är en dödande kritik. De har grundat metodiker och skrivit böcker för att glorifiera dessa människor. Det är en mycket farlig kritik.

Om Ahl-us-Sunnah är smarta så vet de att denna sorts människor gagnas inget av att en lärd hyllar dem så länge de har fördunklat sig själva med sina ställningstaganden, ideologier och metodiker med vilka de bekrigar Ahl-us-Sunnah. De smutskastar dem, grundar metodiker och eggar ungdomarna mot dem som kritiserar villfarelsens ledare som Sayyid Qutb. Han var ett helt samfund i villfarelse. Vissa människor utgör ett helt samfund i vägledning. Anda utgör ett helt samfund i villfarelse. Sayyid Qutb var en av dem. Han var ett helt samfund i villfarelse. Han har samlat på sig alla möjliga innovationer från Mu´tazilah, Khawâridj, Râfidhah, extrema Sûfiyyah som är panenteister, socialister och andra villfarelser som präglar hans böcker. Dessa böcker har vilselett samfundets ungdomar. Hur skall en person gagnas av en hyllning om han försvarar en sådan människa eller älskar och hatar för hennes skull och hittar på metodiker för att skydda alla dessa villfarelser? Var är de islamiska värderingarna? Var är det islamiska kriteriet?

Bröder! Studera! Håll fast vid Salafs förståelse och deras metodik inom kritik och beröm! Trots att Yahyâ bin Ma´în tillhörde de strävare kritikerna ser vi ibland att han var mjuk och att de andra lärda motsade honom. Vissa var högre än han, andra var lägre. Hur många har han inte kritiserat medan andra har berömt! Hur många har han inte berömt med andra har kritiserat! Ahmad bin Hanbal kritiserade och berömde medan andra tyckte annorlunda. Varför det? Därför att de hade en metodik. En metodik utgörs inte av en person. Det är personen som är ålagd att följa denna metodik. Om han förfelar och motsäger denna metodik så måste han kontrollera sina uttalanden i enlighet med denna metodik.

Detta är vad som kan sägas som svar på den här frågan. De måste lära sig korrekt kunskap och Salafs metodik inom kritik och beröm och veta när en människa gagnas av hyllningar och när hon inte gör det.

2Imâm Ibn Bâz sade:

”Vi tvivlar inte på våra kända teologer i al-Madînah. De har en god troslära och de är från Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah. Till dem hör Shaykh Muhammad Amân bin ´Alî, Shaykh Rabî´ bin Hâdî, Shaykh Sâlih bin Sa´d as-Suhaymî, Shaykh Fâlih bin Nâfi´ och Shaykh Muhammad bin Hâdî. Alla är de kända hos oss för upprätt tillstånd, kunskap och god dogm. Men, falskhetens missionärer jagar i grumligt vatten. Det är de som förvirrar folket och talar om dessa frågor. De säger att meningen är det ena och det andra. Det där är inte bra. Det är obligatoriskt att tolka tal på bästa möjliga sätt.” (Tawhdhîh-ul-Bayân, 1412-08-03, Djuddah)