3 – Ahmad fördömde liknelse (التشبيه). Hanbal berättade att han sade:

”Liknelse innebär att man säger att [Allâhs] syn är som min syn, [Allâhs] hand är som min hand, [Allâhs] fot är som min fot. Den som säger så liknar Allâh vid Hans skapelse.”

4 – Han sade i Yûsuf bin Mûsâs rapportering:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

”Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.”1

Det är inte tillåtet att tillämpa Abû Hurayrahs hadîth på dem som bekräftar egenskaperna. Allâh har ju beskrivit Sig själv på flera ställen i Qur’ânen, Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har gjort likaså i autentiska hadîther och Salaf har bekräftat dem, vilket vi kommer att klargöra. Alltså kan hadîthen endast tillämpas på dem som talar om Allâh på ett sätt som saknar bevis i föreskriften.

Håll fast vid din kännedom att dessa hadîther inte får avfärdas såsom Mu´tazilah avfärdar dem eller tolkas såsom Ashâ´irah tolkar dem. Det är obligatoriskt att tro på dem bokstavligt och anse att de är Allâhs egenskaper som inte liknar skapelsernas egenskaper. Inte heller anser vi att Allâh liknar skapelsen med Sina egenskaper. Istället säger vi det som vår Shaykh och imam Abû ´Abdillâh Ahmad bin Muhammad bin Hanbal och andra imamer från Ahl-ul-Hadîth sade om dessa hadîther:

”Framför dem som de har kommit.”

Därav förstod de dem bokstavligt utmed att de är Allâhs (ta´âlâ) egenskaper som inte liknar skapelsens egenskaper.