Vi och våra makthavare

´Allâmah Muhammad bin ´Abdil-´Azîz bin Mâni´ (d. 1385)
Hâshiyah ´alâ al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 69

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

105 – Vi fastställer varken någons paradis eller helvete.

106 – Vi beskyller dem inte för otro, avguderi eller hyckleri förrän de själva visar någotdera. Deras dolda tillstånd lämnar vi över till Allâh (ta´âlâ).

107 – Vi tillåter inte orättfärdigt våld mot någon från Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samfund.

108 – Vi tillåter inte uppror mot våra ledare och makthavare ehuru de är orättvisa.

109 – Vi ber inte mot dem.

110 – Vi trotsar inte dem.

111 – Vi anser att lydnad till dem hör till den obligatoriska lydnaden till Allâh (´azza wa djall) så länge de inte befaller oss att synda. Vi ber för deras rättfärdighet och välgång.

112 – Vi följer Sunnah och samlingen och undviker avvikelse, oenighet och splittring.

113 – Vi älskar rättvisa och pålitliga människor och vi hatar orättvisa och bedrägliga människor.

FÖRKLARING

Däri finns människans religions sundhet. När det råder olikheter ska man välja majoritetens åsikt. Det som går emot majoritetens åsikt är en bara en oansedd avvikelse. Det enda undantaget är om det finns ett bevis för det i Qur’ânen och Sunnah; då är det obligatoriskt att hålla fast vid det. Imâm ash-Shâfi´î (rahimahullâh) utropade samstämmighet i saken.