at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

”Allâh är fjärran från gränser, ändor, lemmar, kroppsdelar och redskap.”

Han avser att avvisa Mushabbihah. Dessa ord är dock generella och odetaljerade samt obekanta för Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah. Det är korrektare och bättre att avvisa dem med Qur’ânen och Sunnah än med begrepp som kan missförstås. I Allâhs (ta´âlâ) ord:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

”Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.”1

avvisas såväl Mushabbihah som Mu´attilah. En person som söker efter sanningen skall inte bry sig om liknande begrepp och fästa sig vid dem. Allâh (subhânah) är beskriven med fullkomliga, väldiga och majestätiska egenskaper och beskrivningar.

Han (subhânah) är ovanför Sina skapelser. Han har rest Sig över Sin glorifierade tron med Sin essens. Han är frånskild från Sin skapelse. Han stiger ned till den nedersta himlen varje natt. Han kommer på Domedagen. Allt det är verkligt och på riktigt och vi förvränger inte.

Vi förvränger inte Allâhs hand och säger att den betyder kraft. Vi förvränger inte Allâhs nedstigning och säger att det är Hans befallning som stiger ned. Detsamma gäller alla andra egenskaper. Vi bekräftar egenskapernas existens och inte deras beskaffenhet.

Imamen och författaren behövde verkligen inte uttrycka sig på detta generella, odetaljerade och innoverade vis. Personligen anser jag det inte alls vara osannolikt om någon annan har lagt till dessa begrepp och tillskrivit dem honom. I vilket fall som helst avvisas falskheten oavsett vem som står bakom den.

Den som läser författaren at-Tahâwîs biografi (framför allt i ”Lisân-ul-Mîzân”) inser att han är en av de stora lärda och storslagna männen. Det är det som får oss att tänka gott om honom varje gång han uttalar sig på ett sätt som kan kritiseras.