Vem skall lära kvinnorna?

Den senaste tiden har det blivit allt vanligare här i Damaskus att kvinnor kommer till moskéerna vid bestämda tider för att lyssna till en kvinna som håller i en lektion. De kallar dessa kvinnor för så kallade ”kvinnliga kallare” (الداعيات). Det är en innoverad fråga som inte fanns på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och Salafs tid. Det är de rättfärdiga lärda som skall lära kvinnorna på en särskild plats, vilket nämns i hadîthen, eller i moskén tillsammans med männen, avskärmade från dem om så är möjligt. Annars kommer männen att överrumpla dem så att de inte klarar av att lära sig eller fråga.

Om det skulle finnas en kvinna idag som har kunskap och sund förståelse hämtad från Qur’ânen och Sunnah, så är det inget problem att hon har lektioner för andra kvinnor i sitt hem eller i någon annan kvinnas hem. Det är bättre för dem. Hur skall det inte vara det när profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade om kvinnornas samlingsbön i moskén:

”Hindra inte Allâhs slavinnor från Allâhs moskéer. Deras hem är dock bättre för dem.”?

Om detta gäller bönen som den muslimska kvinnan måste förhålla sig mer etiskt och blygsamt till än annars, vad gäller då kunskapen i hemmet? Detta med tanke på att vissa av dem kanske höjer rösten så att det låter fult och fördömt i moskén. Detta har vi dessvärre både hört och sett.