Om den närmsta förmyndaren vägrar att gifta bort henne (´Adhl), förflyttar sig förmyndarskapet till mannen efter honom. Detta sade Ahmad.

Han har en andra åsikt som säger att det hamnar hos makthavaren. Denna åsikt har Abû Bakr [´Abdul-´Azîz al-Hanbalî] och den har även rapporterats från ´Uthmân bin ´Affân (radhiya Allâhu ´anh) och Shurayh. Även ash-Shâfi´î har denna åsikt baserat på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

“Om de blir osams, får makthavaren vara förmyndare till den som inte har någon förmyndare.”

Detta beror på att det är hans skyldighet som han låter bli att uppfylla. Sålunda får makthavaren göra det i stället på samma sätt som han skulle få betala hans skuld om han vägrade betala tillbaka den.

Vad oss – Hanâbilah – beträffar, anser vi att mannen efter den förste tar över förmyndarskapet eftersom han anses vara en trotsig syndare då han vägrar att gifta bort henne. Samma sak hade gällt om personen hade förlorat förståndet eller druckit rusdrycker.

Om samtliga förmyndare vägrar att gifta bort henne, får makthavaren göra det i stället. Hadîthen är ett bevis för oss, ty han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Om de blir osams, får makthavaren vara förmyndare till den som inte har någon förmyndare.”

Och den här kvinnan har ju en förmyndare. Hadîthen kan också innebära om alla förmyndare vägrar att gifta bort henne då han sade “Om de blir osams”, vilket omfattar alla.