Vårt sätt är alltid ett och samma; Qur’ânen och Sunnah

Muslimerna måste bli stabila och Ahl-us-Sunnah måste lära de muslimska folkslagen. Lov ske Allâh för den stora godheten som har uppkommit. Vi är ålagda att ta det lugnt och inte påskynda resultaten. Allâh har redan låtit en stor godhet uppkomma. Vi är ålagda att utföra våra handlingar uppriktigt för Allâhs sak. Våra omständigheter underlättar det för oss eftersom vi är inte ute efter ledarskap, positioner eller ministerium. Det är genom Ahl-us-Sunnah som Allâh låter godheten uppstå. Det är genom Ahl-us-Sunnah som Allâh hjälper islam och muslimerna. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till Mu´âdh och Abû Mûsâ (radhiya Allâhu ´anhumâ):

Underlätta och försvåra inte. Ge glada budskap och avskräck inte.”1

Ni har endast skickats för att ge glada budskap. Ni har inte skickats för att avskräcka.”

Vi är skyldiga att kalla människorna vänligt och mjukt och till Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah. Lov ske Allâh för att människorna besvarar kallet hur bra som helst. Vårt kall är inget prövande kall. Det vittnar verkligheten om. Vi är inte som de som ler makthavarna i deras ansikten, smeker deras fötter och välkomnar dem medan de innerst inne gör Takfîr på dem. Nej. Vårt sätt är alltid ett och samma; Qur’ânen och Sunnah. Vad makthavarna beträffar, så bemöter vi dem på ett islamiskt sätt och ber Allâh vägleda dem och ta dem till sanningen.

Detsamma gäller vår behandling av samhället. Samhället tycker om Ahl-us-Sunnah. Det är bara hatiska människor som Shî´ah och Sûfiyyah som inte gör det. Samhället tycker om Ahl-us-Sunnah eftersom de eftersträvar inte det jordiska. Det sägs ju att det här livet är ett as och att dess sökare är hundar. Istället månar Ahl-us-Sunnah om att lära människorna utan att kräva betalning från dem.

1al-Bukhârî (3037) och Muslim (1733).