Varning för tvivel och misstankar

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (3/715)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَحِيلَ بَيْنَهُمْ وَبَيْنَ مَا يَشْتَهُونَ كَمَا فُعِلَ بِأَشْيَاعِهِم مِّن قَبْلُ إِنَّهُمْ كَانُوا فِي شَكٍّ مُّرِيبٍ

Och vägen till sina önskningars mål kommer de att finna stängd, såsom fallet var med deras likasinnade föregångare; de hade sina tvivel och sina misstankar.”1

Samma sak hände med de tidigare samfund som beljög sändebuden; när de såg Allâhs straff önskade de att de hade trott. Deras önskan godtogs däremot inte:

فَلَمَّا رَأَوْا بَأْسَنَا قَالُوا آمَنَّا بِاللَّهِ وَحْدَهُ وَكَفَرْنَا بِمَا كُنَّا بِهِ مُشْرِكِينَ فَلَمْ يَكُ يَنفَعُهُمْ إِيمَانُهُمْ لَمَّا رَأَوْا بَأْسَنَا سُنَّتَ اللَّهِ الَّتِي قَدْ خَلَتْ فِي عِبَادِهِ وَخَسِرَ هُنَالِكَ الْكَافِرُونَ

Och när de fick skåda Vårt straff, sade de: ”Vi tror på Allâh allena och vi tar avstånd från det som vi förr satte vid Hans sida!” Men den tro de gav uttryck för när de fick se Vårt straff, var dem till ingen nytta – så har Allâh alltid gått till väga gentemot Sina slavar. Och så var de i denna stund förlorade, de otrogna.”2

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

إِنَّهُمْ كَانُوا فِي شَكٍّ مُّرِيبٍ

… de hade sina tvivel och sina misstankar.”

De tvivlade och misstänkte i jordelivet varför deras tro avslogs när de fick syna straffet. Qatâdah sade:

Jag varnar er för tvivel och misstankar. Den som dör i ett tvivlande tillstånd uppstår likadant, och den som dör i ett övertygat tillstånd uppstår likadant.”

134:54

240:84-85