Varje by hade sin avgud på as-San´ânîs tid

Att de kallar gravar för reliker och anser att den begravde är ett helgon gör det inte till mindre staty och idol. Ty de behandlar dem liksom avgudadyrkarna behandlar statyerna. De vandrar runt dem liksom det vandras runt Ka´bah och de vidrör gravarna liksom Ka´bahs hörn vidrörs. Otroget åkallar de de döda och ropar ut:

”Vi förlitar oss på Allâh och dig.”

De ropar deras namn i tid av svårigheter och dylikt. Varje folk har en man de tillber. Irakier och indier åkallar ´Abdul-Qâdir al-Djîlânî. I Tihâmah har varje ort sin döde man som de åkallar. De ropar på az-Zayla´î och Ibn-ul-´Udjayl. I Makkah, Madînah och Tâ’if tillber de Ibn ´Abbâs. I Egypten tillbes ar-Rifâ’î, al-Badawî och herrarna från Bakr-familjen. Bergsborna ber till Abû Tayr och jemeniterna till Ibn ´Ulwân. Varje by har en begravd människa som de åkallar och sätter sitt hopp till för att erhålla gott och undkomma ont. Det är just detta avgudadyrkarna gjorde med statyerna.