Varför lärde inte profeten oss att Allâh är varken uppe eller nere?

Antingen tycker Allâh om att vi nekar, bekräftar eller varken det ena eller det andra. Om det är meningen att vi nekar och att vi anser att Han är varken innanför skapelsen eller utanför skapelsen, att det inte finns någon herre ovanför himlarna eller gud ovanför tronen, att Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte togs upp till Allâh, utan endast till himlarna, och att änglarna inte stiger upp till Allâh, utan till Hans kungarike, och att ingenting stiger ned från Allâh eller upp till Allâh och liknande allmänna och lummiga begrepp som de innoverar däribland att Han inte är begränsad och att Han varken är en kropp eller substans och att Han inte är i någon riktning eller på någon plats och andra begrepp som får lekmännen att tro att de avser att rentvå Herren (ta´âlâ) från brister då syftet i själva verket är att de vill säga att det inte finns någon herre ovanför himlarna, ingen dyrkad gud ovanför tronen och att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte har stigit upp till Honom – om Allâh tycker om att vi tror på det här viset, så måste följeslagarna och efterföljarna som är bättre än vi ha trott så och likaså sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Och om det är så att Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är nöjda med det, så måste den dogmen antingen vara obligatorisk för oss eller också rekommenderad. I så fall måste sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ha befallt oss det som är obligatoriskt eller rekommenderat för oss. I så fall måste sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ha visat vad Allâh tycker om, behagas av och för oss närmare Honom, särskilt med tanke på att Han (´azza wa djall) sade:

الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ وَأَتْمَمْتُ عَلَيْكُمْ نِعْمَتِي وَرَضِيتُ لَكُمُ الإِسْلاَمَ دِينًا

”Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har behagats av att islam skall vara er religion.”1

Detta gäller särskilt med tanke på att Djahmiyyah gör detta till ett religiöst fundament och kallar det för ”Tawhîd” som endast den olycklige avviker från.

Hur kommer det sig då att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte lärde samfundet Tawhîd? Hur kommer det sig då att följeslagarna och efterföljarna inte visste Tawhîd? Mu´tazilah, nekarna och deras anhängare kallar ju nekarnas dogm för ”Tawhîd”. Muhammad bin Tûmart kallade sina anhängare för ”monoteister”. Med det sagt var sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ålagt att klargöra det.

Däremot är det välkänt att varken sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) eller följeslagarna talade utmed nekarnas dogm. Därmed vet man att den är varken obligatorisk eller rekommenderad. Den tillhör faktiskt inte den Tawhîd som Allâh (ta´âlâ) har föreskrivit för Sina slavar.

Och om det är så att Allâh tycker om att vi bekräftar, vilket Han har befallt oss, så har sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varit tvunget att klargöra det också. Det är välkänt att Qur’ânen och Sunnah bekräftar högheten och andra egenskaper mer än vad de bekräftar tvagningen, Tayammum, fastan, förbjudna kvinnor, förbjuden mat och liknande föreskrifter. Enligt dem som bekräftar är religionen komplett, sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har förmedlat sitt budskap klart och tydligt och Tawhîd var klart och tydligt för Salaf.

15:3