Varför förnekar Ahl-ul-Bid´ah Allâhs barmhärtighet?

Publicerad: 2011-04-03
Författare: Imâm Shams-ud-Dîn bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)
Källa: Djalâ’-ul-Afhâm, sid. 121-122

 

Den som förnekar Herrens kunskap och liv på grund av det skapelsernas kunskaper och liv utsätts för, har ljugit. Detta uttalande liknar det som förnekar Herrens barmhärtighet och kunskap. Den som förnekar Herrens barmhärtighet på grund av det skapelsernas barmhärtighet utsätt för när deras hjärtan tenderar till andra och för att föreställaren endast kan föreställa sig en barmhärtighet på detta vis, är precis som den som endast kan föreställa sig kunskap och liv enligt skapelsernas egenskaper.

Detta fel har sin rot i att man först har föreställt sig skapelsens egenskap på ett visst, inskränkt sätt. Därefter har man beskrivit Allâh på detta inskränkta sätt.

Dessa två föreställningar är falska. Egenskaper som är bekräftade åt Allâh kan absolut inte föreställas på ett sätt som passar skapelsen. De som förnekar någon av Herrens (ta´âlâ) Egenskaper på grund av denna falska inbillning, fordras att förneka alla Hans Egenskaper, ty det enda man kan begripa från dem är skapelsernas egenskaper. Faktum är att han fordras att förneka själva Essensen, ty den enda essensen man begriper sig på är skapelsens essens.

Det är allmänt känt att Herren (subhânahu wa ta´âlâ) inte kan liknas vid något av dem. Denna lögn har de extrema Mu´attilah hållit fast vid. Varenda gång en förnekare börjar förneka [Egenskaperna], blir hans åsikt bara mer motsägande och falskare. Det enda som sänder fred över det friska och ärliga intellektet är det sändebuden (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) kom med. Han (ta´âlâ) sade:

”Stor är Allâh i Sin härlighet, fjärran från det de beskriver! Men Allâhs hängivna tjänare beter sig inte på detta sätt.”1

Han (subhânahu wa ta´âlâ) förklarade Sig vara fri från allt de beskriver Honom med. Det enda undantaget var de hängivna tjänarna, nämligen sändebuden och deras anhängare. Han sade i en annan vers:

”Stor är din Herre, den Allsmäktige, i Sin härlighet, fjärran från det de beskriver! Och fred och välsignelse över sändebuden. Lov och pris tillkommer Allâh, skapelsernas Herre!”2

Även här förklarade Han Sig vara fjärran från det människorna beskriver Honom med. Sedan sände Han fred och välsignelse över sändebuden för att de beskriver Honom på rätt sätt. Därefter lovprisade Han Sig Själv, ty Han är beskriven med de fullkomliga Egenskaperna som fordrar att Han förtjänar att Han lovprisas.

1 37:159-160.2 37:180-182.