Fråga: Vi hör hur vissa studenter kan förtala de lärda ibland och säga att de inte talar vid olyckor och katastrofer. Vad säger ni om det, ädla Shaykh?

Svar: Ibland ligger fördelen i att vara tyst. Ibland ligger fördelen i att tala. De lärda tar nämligen hänsyn till att uppnå fördelarna och undkomma nackdelarna. De lärda talar endast då tal gagnar och gynnar och de håller tyst då det är bäst att vara tyst. På så sätt är de lärda tysta när det är tid för att vara tyst och de talar när det är tid för att tala.

När saker och ting händer, tillkommer det inte varenda en att tala om dem. Istället skall dessa frågor föras vidare till de lärda och dem som har rätt att tycka till. Allâh (djalla wa ´alâ) sade:

”Och när ett [rykte] som gäller fred eller krig kommer till deras kännedom, skyndar de sig att sprida det. Om de [i stället] genast underrättade sändebudet och dem i deras gemenskap åt vilka anförtrotts myndighet och ansvar skulle de bland dem som [sysslar med att] utforska sanningen kunna klarlägga [ryktets betydelse].”1

Frågor som berör muslimernas välfärd och samfundet skall endast behandlas av makthavare och lärda som söker efter korrekta lösningar. Att varenda en ger sig in i dessa frågor och talar om dem, skadar och skrämmer muslimerna samt att det inte leder någonvart.

Dessa frågor kan även vara hemliga som behandlas hemligt och inte offentligt framför allmänheten. De behandlas hemligt och på korrekta sätt. Dessa frågor är alltså i behov av hänsynstagande och intellekt.

Lekmännen är sålunda ålagda att referera till de lärda inom dessa frågor.