Varför accepterar inte Khawâridj Ibn ´Abbâs ord?

Publicerad: 2009-12-27
Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)
Källa: Kommentar till ”Fitnat-ut-Takfîr”, sid. 24-25

 

Shaykh al-Albânî använder sig av denna rapportering från Ibn ´Abbâs [1] (radhiya Allâhu ´anhumâ). Det gör även andra lärda som har accepterat denna rapportering även om dess berättarkedja består av det ena och det andra. Trots det, har de accepterat den för att den stämmer överens med många Texter. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det är en synd att förtala en Muslim och det är otro att strida mot honom.” [2]

Trots det, tar striden mot en Muslim inte ut en människa ur Islâm. Han (ta´âlâ) sade:

”Om två grupper av troende skulle råka i strid med varandra, försök då mäkla fred mellan dem.” (49:9)

”De troende är bröder. Försona därför era två bröder och frukta Allâh.” (49:10)

Men när detta inte behagade människor som har satts på prövning av Takfîr, började de säga:

”Denna rapportering är oacceptabel. Den är inte autentisk från Ibn ´Abbâs.”

Hur är den inte autentisk när den har accepterats av dem som är större, bättre och kunnigare om hadîth än er? Hur kan ni säga att ni inte accepterar den?

Det räcker för oss att de väldiga lärda som Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah, Ibn-ul-Qayyim och andra har accepterat den, talat utmed den och förkunnat den. Rapporteringen är alltså autentisk!

Men låt oss ändå leka med tanken att den verkligen inte är autentisk från Ibn ´Abbâs. Vi har ändå andra Texter som bevisar att ordet ”otro” kan användas utan att det utesluter en person ur religionen. Exempel på det är den nämnda versen. Ett annat är profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Det finns två [faktorer] bland människorna som är otro: förtal av stamträd och jämmer över den döde.” [3]

Naturligtvis tar dessa två frågor inte ut en ur Islâm.

Men brist på kunskap och förståelse av Sharî´ahs principer – precis som Shaykh al-Albânî sade i början av sitt tal – är anledningen till denna villfarelse.

Däremot bör man lägga till en ytterligare faktor; en ond avsikt leder till en ond förståelse. Om en människa avser något, måste hennes förståelse förflyttas mot det avsedda för att därefter förvränga Texterna utmed denna avsikt. Till de lärdas kända principer hör:

”Sök först efter bevis och tro sen.”

Man skall nämligen inte tro först och sen söka efter bevis. Detta får en att fara vilse. Anledningarna [till denna Takfîr-villfarelse] är alltså tre stycken:

1 – Brist på Sharî´ah-baserad kunskap.

2 – Brist på förståelse av Sharî´ah-baserade principer.

3 – Dålig förståelse som är byggd på en dålig avsikt.


[1] Allâh (tabârak wa ta´âlâ) säger:

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat, de är otrogna [Kâfirûn].” (5:44)

Ibn ´Abbâs sade:

”Det är inte den otro (Kufr) de tror det är.”

”Det är inte den otro som tar ut en ur religionen. Det är mindre otro.”

”Det är otro, men inte som att inte tro på Allâh och Domedagen.” (Se Imâm as-Suyûtîs “ad-Durr al-Manthûr” ((5/323-326)

[2] al-Bukhârî (48) och Muslim (64).

[3] Muslim (67).