Värdens etiketter

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (4/299)

Allâh (´azza wa djall) sade:

هَلْ أَتَاكَ حَدِيثُ ضَيْفِ إِبْرَاهِيمَ الْمُكْرَمِينَ إِذْ دَخَلُوا عَلَيْهِ فَقَالُوا سَلَامًا قَالَ سَلَامٌ قَوْمٌ مُّنكَرُونَ فَرَاغَ إِلَى أَهْلِهِ فَجَاء بِعِجْلٍ سَمِينٍ فَقَرَّبَهُ إِلَيْهِمْ قَالَ أَلَا تَأْكُلُونَ

”HAR DU hört berättelsen om Ibrâhîms ärade gäster? När de kom till honom och hälsade “Fred!”, svarade han: “Fred, främlingar!” Efter ett kort samråd med husfolket kom han ut med en gödkalv; som han satte framför dem och sade: “Ska ni inte äta?”1

Snabbt och omärkbart försvann han till sin familj.

فَجَاء بِعِجْلٍ سَمِينٍ

“… kom han ut med en gödkalv…”

Det vill säga med en av sina bästa egendomar. I en annan vers heter det:

فَمَا لَبِثَ أَن جَاء بِعِجْلٍ حَنِيذٍ

“Och han skyndade sig att bära fram en helstekt kalv.”2

Det vill säga grillad.

فَقَرَّبَهُ إِلَيْهِمْ قَالَ أَلَا تَأْكُلُونَ

“… som han satte framför dem och sade: “Ska ni inte äta?”

Han lade ned den framför dem och sade: “Ska ni inte äta?” Han tilltalade dem vänligt och bjöd dem fint. Versen understryker gästgiveriets etiketter. Först och främst gick han snabbt och omärkbart för att hämta mat. För det andra bjöd han dem på det bästa han hade, nämligen en grillad kalv. För det tredje tog han maten till dem och lade inte bara ned den och sade: “Kom!” För det fjärde förskonade han dem från order och sade istället:

أَلَا تَأْكُلُونَ

“Ska ni inte äta?”

Ordvalet består av bjudning och vänlighet.

151:24-27

211:69