Var profeten ett ljus utan skugga?

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)
al-Qawl al-Mufîd (1/68)

Att säga att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) saknade skugga eller att hans ljus släckte hans skugga när han gick i solen, är en lögn och en falskhet. Därför sade ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ):

”Jag brukade sträcka ut benen framför honom” för att det inte fanns ljus i hemmen1.”

Om profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade ett ljus, skulle hon inte ha ursäktat sig. Men det är ingenting annat än överdrift som förstör det religiösa och det världsliga. Till denna överdrift hör al-Bûsayrîs ord i poesin ”al-Burdah”:

”Du ädlaste skapelse! Jag har ingen annan att vända mig till vid olyckor än dig.

Om du inte ärar mig på Domedagen och tar tag i min hand, är jag är misslyckad.

Till din givmildhet hör detta liv och dess rikedomar

och till din kunskap hör vad som står i Tavlan och Pennan.”

Ibn Radjab och andra sade:

”I och med att de båda världarna hör till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) givmildhet, så har han inte lämnat något till Allâh.”

Vi vittnar att den som säger detta inte vittnar att Muhammad är Allâhs tjänare. Han har vittnat att Muhammad är ovanför Allâh. Hur kan överdriften få dem att gå så långt? Denna överdrift är värre än de kristnas som sade att Messias är Allâhs son och att Allâh är en i en treenighet.

1 al-Bukhârî (513) och Muslim (512).