Vår måttliga dom

1 – Om den muslimske makthavaren dömer i en eller flera frågor utmed något annat än Allâhs lag och anser att han syndar med sin dom och att det är obligatoriskt att döma med Allâhs lag och att det är en synd att döma med något annat, är hans otro, orättvisa och synd praktiska.

2 – Om den muslimske makthavaren dömer med den hedniska tidens lagar och författningar och anser att de är lämpligare än islamisk föreskrift, är han otrogen som har lämnat religionen. Därtill är han orättvis och en trotsig syndare.

3 – Om den muslimske makthavaren dömer utmed något annat än Allâhs lag och anser det vara tillåtet och att de båda föreskrifterna är jämlika, är han en otrogen som har gjort en större otro och lämnat religionen. Han är en avfälling. Därtill är han orättvis och en trotsig syndare med den större formen av orättvisa respektive trotsig synd.

4 – Ersättningens otro. Det betyder att den Vises och Allvetandes rena och uppenbarade föreskrift ersätts och byts ut helt mot mänskliga lagar som de lockar människorna med från sanningen. De säger till människorna att dessa mänskliga lagar är bra, rättvisa och visa och att inget annat är lämpligt för dem. Dessa människor tillåter för människorna det förbjudna och förbjuder för människorna det tillåtna. Den som behagas av att de tillåter det förbjudna och förbjuder det tillåtna får samma dom som dem efter att ha fått reda på sanningen.

Detta är vad jag kan skriva ned nu om denna viktiga fråga vari Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah är måttliga mellan Khawâridj, som gör Takfîr på grund av synder och oinskränkt gör Takfîr på den som inte styr med Allâhs lag utan ingående förklaring och liknande, och Murdji’ah som anser att den vars tro är bekräftad inte kan lämna den via handling, ord eller tro då de anser att tron inte skadas av synder på samma sätt som otron inte gagnas av goda handlingar.