Vad säger Qâdiyâniyyah om muslimerna?

Många muslimer tror att den enda skillnaden mellan muslimerna och Qâdiyâniyyah är små och berör endast ett fåtal förgreningsfrågor. Vi skall härmed visa vad Qâdiyâniyyah verkligen tycker och tänker om muslimerna. Detta skall göras så att muslimerna får reda på vilket stort fel de faller i när de tänker så, samt för att visa att Qâdiyâniyyah har ingenting med Islâm att göra. Däremot bedrar de människorna och döljer sig bakom namnet ”islam”. I själva verket är de lika långt borta från islam som judarna och de kristna. Den enda anledningen till varför de döljer sig bakom islam, är för att uppnå nytta och gagn för sitt eget bästa. Förövrigt säger deras egna böcker att man inte skall förrätta begravningsbönen för döda muslimer och inte heller skall de begravas på deras begravningsplats. De anser det vara förbjudet att gifta sig med muslimer och inte heller får det förekomma någon som helst affär mellan de båda parterna. Faktum är att de anser muslimerna vara otrogna. Detta sade deras grundare och falske profet Ghulâm Ahmad al-Qâdiyânî:

”Den som inte tror på mig tror inte heller på Allâh och Hans [övriga] sändebud.”[1]

Hans son och den andre kalifen, Mahmûd Ahmad, sade:

”Jag råkade på en man i staden Luknaw som frågade mig om det verkligen stämmer att vi anser de muslimer som inte är Qâdiyâniyyah vara otrogna. Jag sade: ”Ja. Det råder det inga tvivel om.” Mannen förvånades av mitt svar.”[2]

Han sade också:

”Låt oss fråga oss själva varför vi inte anser andra än Qâdiyâniyyah vara muslimer. Detta förklarar Qur’ânen klart och tydligt. Allâh klargör att den som förnekar en av profeterna, hädar. Den som förnekar änglarna, hädar. Detsamma gäller den som förnekar Qur’ânen. Baserat på detta, är man otrogen om man förnekar att Ghulâm Ahmad är Allâhs profet och sändebud. Byggt på detta, anser vi muslimerna vara otrogna eftersom de skiljer på sändebuden. De tror på vissa och förnekar andra. De är alltså otrogna.”[3]

Hans andre son, Bashîr Ahmad, sade:

”Den som tror på Mûsâ och förnekar ´Îsâ, är otrogen. Den som tror på ´Îsâ och förnekar Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), är otrogen. Likaså är den som förnekar Ghulâm Ahmad otrogen. Liknande person hör inte till Islâm. Det är inte vi som säger detta. Allâhs bok säger det:

”Dessa är otrogna.”” (4:150) [4]

En av Qâdiyâniyyahs teologer skrev i sin bok ”an-Nubuwwah fîl-Ilhâm”:

”Allâh sade till honom (dvs. Ghulâm Ahmad): ”Den som älskar Mig och lyder Mig, är ålagd att följa dig och tro på dig. Annars älskar han inte Mig. Faktum är att han är Min fiende. Om de som förnekar dig inte accepterar detta, utan fortsätter förneka dig och skada dig, kommer Vi att belöna dem på ett uselt sätt. Vi har förberett helvetet som ett fängelse för de otrogna.” Här visar Allâh att den som inte tror på Ghulâm är otrogen vars boning kommer att vara helvetet.”[5]

Detta är deras troslära. Detta är de sanna banden som finns mellan dem och muslimerna. Deras egna ord och uttryck. De döljer sig bakom muslimerna utav onda motiv. Det händer att de förrättar bönen med muslimerna för att bedra och lura dem. Qâdiyâniyyahs falska profet sade:

”Detta är min kända rättsskola. Ni får inte förrätta bönen bakom någon som inte är Qâdiyânî, oavsett vad han är, varifrån han är eller vad människorna säger om honom. Detta är Allâhs dom och vilja. Den som tvivlar hör till dem som förnekar. Allâh vill skilja mellan er och dem.”[6]

Detta har sagts av Ghulâm. Nedan följer hans sons uttalande:

”Det är inte tillåtet för någon att förrätta bönen bakom en person som inte är Qâdiyânî. Människor ställer denna fråga om och om igen. Jag säger att det inte är tillåtet för en Qâdiyânî att förrätta bönen bakom en icke-Qâdiyânî. Det är inte tillåtet. Det är inte tillåtet.”[7]

En man kom fram till Ghulâm Ahmad och frågade honom om det är tillåtet att förrätta bönen bakom en person vars troslära de inte känner till. Han svarade:

”Nej, inte förrän han vet vilken troslära han har. Om han tror på mig, är det tillåtet, och om han förnekar mig, är det inte tillåtet. Skulle han däremot varken tro på mig eller förneka mig, är det fortfarande inte tillåtet, ty då är han en hycklare.” [8]

Detta är alltså sanningen om dessa avfällingar och deras relation till muslimerna…

[1] Haqîqat-ul-Wahî, sid. 163, av Ghulâm Ahmad.

[2] Anwâr Khilâfah, sid. 92.

[3]Tidningen ”Qâdiyâniyyah”, 26:e juni 1922.

[4] Kalimat-ul-Fasl, av Bashîr Ahmad.

[5] an-Nubuwwah fîl-Ilhâm, sid. 40, av Muhammad Yûsuf al-Qâdiyânî.

[6] Qâdiyâniyyahs tidning ”al-Hukm”, 10:e december 1904.

[7]Anwâr Khilâfah, sid. 89.

[8] Malfûdhât Ahmadiyyah (4/146).