Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (2/77)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

قُلْ يَا أَهْلَ الْكِتَابِ هَلْ تَنقِمُونَ مِنَّا إِلاَّ أَنْ آمَنَّا بِاللّهِ وَمَا أُنزِلَ إِلَيْنَا وَمَا أُنزِلَ مِن قَبْلُ وَأَنَّ أَكْثَرَكُمْ فَاسِقُونَ

“Säg: “Ni, Bokens folk, har ni ingenting annat emot oss än detta att vi tror på Allâh och på det som har uppenbarats för oss och på det som uppenbarades i äldre tid, medan de flesta av er är förhärdade i trots och olydnad?”1

Kritiserar ni oss, förargas ni av oss, fördömer ni oss eller föraktar ni oss för någonting annat än att vi betror Allâh och de tidigare skrifterna? Ni vet att vi har rätt:

وَأَنَّ أَكْثَرَكُمْ فَاسِقُونَ

”… medan de flesta av er är förhärdade i trots och olydnad?”

Ty ni lämnar tron och vägrar underkasta er Allâhs påbud. Den sista delen av versen åsyftar att ni har ingenting annat emot oss än att vi tror medan ni är upproriska och lämnar tron. Det bevisar att de troende inte besitter de båda dragen. Tro är de troendes drag, medan trots och utgång ur tron är kritikernas drag.