Vad göra med Ahl-ul-Bid´as böcker i moskén?

Fråga 57: I vår moské finns det flera böcker som är författade av folk som de lärda har varnat för. De har samlats på hos oss. Vi vet inte vad vi skall göra med dem. Skall vi bränna dem eller gräva ned dem?

Svar: I princip skall sådana böcker avlägsnas från människorna på alla sätt och vis. Imâm Ahmad blev frågad i fall böcker bestående av innovationer skall brännas eller rivas. Han sade att de skall brännas eller rivas. Men numera är det ett brott i Hizbiyyûns ögon att varna för innovationer och Ahl-ul-Bid´a och befalla att deras böcker bränns. Dessvärre associerar sig dessa människor med Salafs metodik. För övrigt var dessa sakfrågor kända bland Salaf.

al-Qâdhî ´Iyâdh och hans sällskap brände al-Ghazâlîs ”Ihyâ’ ´Ulûm-id-Dîn”. Ahnâf brände az-Zamakhsharîs ”al-Kashshâf”. Följeslagarna brände till och med alla masâhif utom ´Uthmâns (radhiya Allâhu ´anhum) mushaf. Efter att alla hade enats om en enda mushaf befallde han att alla andra masâhif bränns. Allt det för att skydda samfundet mot skada. Det hade uppstått en oenighet mellan Qur’ân-läsarna, var och en föredrog sin läsning. Således fruktade ´Uthmân och de stora följeslagarna att muslimerna skulle råka ut för prövning och splittring varpå ´Uthmân enade samfundet om Qurayshs mushaf. Samtidigt befallde han att alla andra masâhif bränns. Varför det? Varför brände han de resterande masâhif som var Allâhs (´azza wa djall) tal? Han brände dem för att avlägsna prövningen från människorna och ena dem om Qur’ânen och Sunnah. Till följd därav enade han dem om en enda mushaf.

Dessa böcker består av olika metodiker, dogmer och ideologier. Bara Allâh (´azza wa djall) vet vilken skada de medför. Det är obligatoriskt att avvärja splittring, sektväsen, olikheter och osämja från samfundet. De stora lärda och ledarna är skyldiga att behandla frågan och skydda samfundet mot ondskan i de vilsna Ahl-ul-Bid´as böcker. De skall förstöra dem på alla sätt och vis. De skall skydda folket på alla sätt och vis. Annars för de nöja sig med att varna för dem.

Tyvärr har denna sunda behandling blivit till ett brott. Då syftar jag inte på klara Ahl-ul-Bid´a. Jag syftar på dem som klär sig i Salafiyyahs kläder. I deras ögon begår du ett brott när du varnar för Ahl-ul-Bid´a. När du avvisar Ahl-ul-Bid´a pekar de på avvisande böcker. Dessa människor är en prövning för det islamiska samfundet. De visar passion för Ahl-ul-Bid´as lärda och orsakar skada. Även om deras intentioner är bra – vilket är osannolikt – så skadar de människorna utan att lägga märke till det. Mudjâlid rapporterade från ash-Sha´bî, från Djâbir bin ´Abdillâh som berättade att ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) kom med en bok som han hade fått tag på från Bokens folk. Den lästes upp för profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som blev arg och sade:

”al-Khattâbs son! Tvivlar ni? Jag har förkunnat den klart och tydligt. Om Mûsâ hade levt idag hade han endast fått följa mig.”1

Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varnade för läsning i böcker som profeterna hade lämnat efter sig just på grund av rädsla för förvrängning i dem.

1Ahmad (3/387), ad-Dârimî (436) och Ibn Abî ´Âsim (2/5). Stark enligt al-Albânî i ”al-Irwâ’” (6/34) via alla dess vägar.