Utan vatten och jord

Imâm Yahyâ bin Sharaf an-Nawawî (d. 677)

Sharh Sahîh Muslim (3/88)

Om den bedjande saknar tillgång till vatten och jord, har ash-Shâfi´î (rahimahullâh) fyra åsikter i sakfrågan som även andra lärde delar:

1 – Han måste be som han är. När han får möjlighet att rena sig, tar han igen bönen. Det är vår rättsskolas mest korrekta åsikt.

2 – Han får inte be för att sedermera vara ålagd att ta igen bönen.

3 – Han rekommenderas att be för att sedermera vara ålagd att ta igen bönen.

4 – Han måste be och behöver inte ta igen den därefter. Den åsikten valde al-Muzanî och är, sett till bevisen, den starkaste åsikten. Att det är obligatoriskt att be i det tillståndet bevisas i profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Det jag förmenar er ska ni undvika och det jag påbjuder er ska ni göra efter er förmåga.”1

Att det inte är obligatoriskt att ta igen bönen är baserat på att det saknas bevis för det.

1al-Bukhârî (7288) och Muslim (1337).