Imâm Muhammad bin Djarîr at-Tabarî (d. 310)

Djâmi´-ul-Bayân (15/571)

Allâh (´azza wa djall) sade:

فَخَلَفَ مِن بَعْدِهِمْ خَلْفٌ أَضَاعُوا الصَّلَاةَ وَاتَّبَعُوا الشَّهَوَاتِ فَسَوْفَ يَلْقَوْنَ غَيًّا

“Men efter dem kom människor av sämre halt. De lät bönen falla i glömska och gick dit deras passioner drev dem; de skall drabbas av bitter besvikelse.”1

al-Hârith berättade för mig: al-Hasan al-Ashyab berättade för oss: Sharîk berättade för oss, från Ibrâhîm bin Muhâdjir, från Mudjâhid som sade:

“De är från detta samfund. De uppför sig som boskap och åsnor på vägarna. De varken bävar för Allâh som är ovanför himlen eller skäms för människorna som är på jorden.”