Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (2/237-238)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

ذَلِكَ أَن لَّمْ يَكُن رَّبُّكَ مُهْلِكَ الْقُرَى بِظُلْمٍ وَأَهْلُهَا غَافِلُونَ

”… eftersom din Herre inte låter ett folk gå under på grund av orätt, om de inte har klart för sig skillnaden.”1

Din Herre straffar inte en by till följd av att någon av dess invånare handlar orätt, om byborna är okunniga såtillvida att Allâh inte har sänt sändebud till dem. Med andra ord sände Allâh sändebud till Sina slavar eftersom Han inte utrotar byar som trotsar Honom med otro om de är ursäktade och saknar varningar från sändebud och skrifter. Han utrotar dem först när de har tagit del av sändebuden och förlorat ursäkter efter profeternas varningar:

وَمَا كُنَّا مُعَذِّبِينَ حَتَّى نَبْعَثَ رَسُولاً

”Vi straffar inte förrän Vi sänt ett sändebud.”2

Det har också sagts att versen betyder att Allâh inte straffar någon by orättvist. Han (subhânahu wa ta´âlâ) är frånkänd orättvisa; Han straffar bara dem som förtjänar att straffas efter att de har förlorat sina ursäkter med profeternas budskap. Det har även sagts att Allâh straffar inte byborna på grund av en persons orätt om alla andra är ursäktade. Den tolkningen påminner om Hans (ta´âlâ) ord:

وَلَا تَزِرُ وَازِرَةٌ وِزْرَ أُخْرَى

”På ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda.”3