Uppror mot ledare är grunden till all ondska

ad-Dahlawî sade:

”Det är obligatoriskt att påbjuda det goda och förbjuda det onda…”

Allâh (ta´âlâ) sade:

كُنتُمْ خَيْرَ أُمَّةٍ أُخْرِجَتْ لِلنَّاسِ تَأْمُرُونَ بِالْمَعْرُوفِ وَتَنْهَوْنَ عَنِ الْمُنكَرِ وَتُؤْمِنُونَ بِاللّهِ وَلَوْ آمَنَ أَهْلُ الْكِتَابِ لَكَانَ خَيْرًا لَّهُم مِّنْهُمُ الْمُؤْمِنُونَ وَأَكْثَرُهُمُ الْفَاسِقُونَ

”Ni utgör det bästa samfund som fått uppstå [bland och] för människorna: ni anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt och ni tror på Allâh. Om efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser hade trott [på denna], skulle det helt visst ha varit bäst för dem. Fastän det finns bland dem de som tror, har de flesta av dem förhärdat sig i trots och olydnad.”1

ad-Dahlawî sade:

”… förutsatt att det inte leder till prövningar.”

Ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ålade sitt samfund att förbjuda det onda om förbudets följder är älskade av Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Om förbudet slutar med större nackdelar och följder som hatas av Allâh och Hans sändebud, så är det inte tillåtet att fördöma det förbjudna ehuru Allâh hatar handlingen och dess utövare. Exempel på det är fördömandet av och uppror mot kungar och ledare; det är grunden till all ondska och prövning fram till Domedagen. När följeslagarna bad om Allâhs sändebuds tillstånd till att bekriga ledarna som sköt upp på bönerna sade han:

”Nej. Inte så länge de ber.”2

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade också:

”Den som ser något föraktfullt hos sin ledare skall härda med det. Ty den som avviker en tvärhand från samlingen och dör, dör den hedniska tidens död.”3

Den som funderar över samfundets stora och små prövningar ser att de härstammar från den här typen och uteblivet tålamod med synderna. När man har velat avvärja synderna har det bara blivit värre. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) såg de värsta synderna i Makkah som han inte klarade av att förändra. När han hade erövrat Makkah och staden hade blivit till islamiskt land ville han renovera Ka´bah utmed Ibrâhîms (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam) grunder. Trots att han förmådde göra det hindrades han av rädslan för något allvarligare än så, nämligen att det nykonverterade Quraysh inte skulle tolerera det. Till följd därav lät han inte att makthavarna fördöms med våld eftersom det leder till större nackdelar. Så sade Hâfidh Ibn-ul-Qayyim i ”I´lâm-ul-Muwaqqi´în”4.

13:110

2Muslim (4777) och Abû Dâwûd (4760).

3al-Bukhârî (7054).

4I´lâm-ul-Muwaqqi´în (3/12).