Uppriktighet och längtan efter berömmelse är oförenliga

Uppriktighet och längtan efter berömmelse och hyllning och populism är oförenliga i ett hjärta. Det enda sättet de kan enas på är som vattnet enas med elden och ödlan med valen.

Om ditt jag intalar dig att vara uppriktig, skall du se till att gå fram till glupskheten och slakta den med hopplöshetens kniv. Gå sen fram till berömmelsen och hyllningen och nonchalera dem liksom de förälskade i det här livet nonchalerar det efterkommande livet. Om du klarar av att slakta glupskheten och vända berömmelsen och hyllningen ryggen, blir uppriktigheten en enkel sak för dig.

Om du undrar vad som får dig att enkelt slakta glupskheten och nonchalera berömmelsen och hyllningen, så kan jag berätta för dig att glupskheten är enkel att slakta när du är övertygad om att det inte finns något åtråvärt utan att det bara finns i Allâhs hand. Ingen annan äger det. Ingen annan än Han ger det till slaven.

Och vad beträffar berömmelsen och hyllningen, så är det enkelt att nonchalera dem om du vet att ingens beröm och klander gagnar och förskönar respektive skadar och vanställer frånsett Allâhs beröm och klander. När beduinen sade till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Mitt beröm förskönar och mitt klander vanställer”, sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till honom:

”Det där är Allâh (´azza wa djall)!”1

Bry dig inte om att berömmas av den vars beröm inte förskönar dig och bry dig inte om att fördömas av den vars fördömande inte vanställer dig. Se istället till att berömmas av Honom vars beröm består av all skönhet och undvik att fördömas av Honom vars fördömande består av all vanställning. Det kan dock endast uppnås med tålamod och övertygelse. När du förlorar tålamodet och övertygelsen blir du som personen som skall resa till sjöss utan transportmedel. Allâh (ta´âlâ) sade:

فَاصْبِرْ إِنَّ وَعْدَ اللَّهِ حَقٌّ وَلَا يَسْتَخِفَّنَّكَ الَّذِينَ لَا يُوقِنُونَ

”Visa tålamod! – Allâhs löfte är sanning! Och låt inte dem som saknar övertygelse rubba dig i ditt lugn.”2

وَجَعَلْنَا مِنْهُمْ أَئِمَّةً يَهْدُونَ بِأَمْرِنَا لَمَّا صَبَرُوا وَكَانُوا بِآيَاتِنَا يُوقِنُونَ

”Och när de bar sina motgångar med tålamod och bevarade sin övertygelse att Våra budskap [utgör sanningen], lät Vi ledare uppstå bland dem som ledde dem i enlighet med Våra bud.”3

1at-Tirmidhî (3266) och an-Nasâ’î (2/495).

230:60

332:24