Publicerad: 2010-07-22
Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d. 620)
Källa: al-Mughnî (2/171-175)

al-Khiraqî sade:

“Han tar upp händerna på samma sätt som han gjorde det första gången.”

Det vill säga att han tar upp dem i höjd med axlarna eller öronsnibbarna på samma sätt som han gjorde med Takbîrat-ul-Ihrâm. Han skall börja ta upp händerna då han inleder sin Takbîr och de skall ha nått sin plats då han är klar med sin Takbîr. Denna åsikt har Ibn ´Umar, Ibn ´Abbâs, Djâbir, Abû Hurayrah, Ibn-uz-Zubayr, Anas, al-Hasan, ´Atâ’, Tâwûs, Mudjâhid, Sâlim, Sa´îd bin Djubayr och andra efterföljare (Tâbi´ûn). Samma åsikt har Ibn-ul-Mubârak, ash-Shâfi´î, Ishâq och Mâlik enligt en av hans två rapporteringar.

ath-Thawrî och Abû Hanîfah sade:

“Man tar endast upp händerna vid första Takbîr.”

Denna åsikt har även Ibrâhîm an-Nakha´î baserat på det som har rapporterats från ´Abdullâh bin Mas´ûd som sade:

“Jag skall förrätta bönen med er på samma sätt som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förrättade den.”

Han förrättade den och tog endast upp händerna vid första början1. at-Tirmidhî sade:

“Ibn Mas´ûds hadîth är god (Hasan).”

Yazîd bin Ziyâd rapporterade från Ibn Abî Laylâ från al-Barâ’ bin ´Âzib som sade:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade lyfta på händerna när han inledde bönen och aldrig mer.”2

De sade:

“Handling utmed dessa två hadîther kommer före. Ty Ibn Mas´ûd var en Faqîh samtidigt som han ständigt var tillsammans med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och kände på så sätt till alla hans angelägenheter. Således går hans rapportering framför de andras rapporteringar då deras tillstånd inte var som hans tillstånd.”

Ibrâhîm an-Nakha´î sade till en man som nämnde Wâ‘il bin Hudjrs hadîth:

“Wâ’il förrättade förmodligen endast den bönen med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Tycker du att vi skall lämna Ibn Mas´ûds rapportering som förmodligen inte missade någon bön med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och i stället ta denna?”

Vår – Hanâbilah – åsikt baseras på det az-Zuhrî rapporterade från Sâlim som rapporterade från sin fader som sade:

“Jag såg hur Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lyfte på händerna så att de kom i höjd med axlarna. Detsamma gjorde han när han skulle gå ned i Rukû´ och upp från Rukû´. Han gjorde det dock inte i Sudjûd.”3

al-Bukhârî sade:

“´Alî bin al-Madînî – och han var sin tids kunnigaste – sade: “Muslimerna skall lyfta sina händer utmed denna hadîth.””

Detsamma gäller Abû Humayds hadîth som vi nämnde i början av kapitlet. Detta rapporterade han bland tiotals följeslagare, varav en var Abû Qatâdah, som bekräftade honom. De sade:

“Så där förrättade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bönen.”

Utöver dessa två, rapporterades handlingen av ´Umar, ´Alî, Wâ’il bin Hudjr, Mâlik bin al-Huwayrith, Anas, Abû Hurayrah, Abû Usayd, Sahl bin Sa´d, Muhammad bin Maslamah, Abû Mûsâ och Djâbir bin ´Umayr. Till följd därav rapporterades den som mångfaldig på så sätt att man inte kan tvivla på dem på grund av de många följeslagarna som har förkunnat den och de autentiska berättarkedjorna samt följeslagarnas och efterföljarnas handling utmed den. Dessutom fördömde de dem som inte gjorde det. al-Hasan sade:

“Jag såg hur profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare lyfte på händerna när de gjorde Takbîr, gick ned i Rukû´ och reste sig upp som om de vore kvarnar.”

Ahmad blev frågad om att lyfta på händerna och svarade:

“Vem tvivlar på det? Ibn ´Umar kastade småsten på den som inte gjorde det och befallde honom att göra det.”

Vad berör deras två hadîther, så är de svaga. Gällande Ibn Mas´ûds hadîth, sade Ibn-ul-Mubârak:

“Den är inte bekräftad.”

Angående al-Barâ’s hadîth, sade Ibn ´Uyaynah:

“Yazîd bin Abî Ziyâd berättade för oss, från Ibn Abî Laylâ utan att säga:

“… och aldrig mer.”

När jag träffade honom i Kûfah hörde jag honom berätta den på det viset:

“… och aldrig mer.”

Jag tror att de fick honom att säga det.”

al-Humaydî och andra sade:

“Yazîd bin Abî Ziyâds minne blev sämre mot slutet av hans liv och han blandade ihop saker och ting.”

Och om vi skulle säga att de är autentiska, så är våra hadîther ändå starkare ur fem synvinklar:

1 – De har mer autentiska berättarkedjor och pålitligare berättare. Alltså är sanningen närmare deras åsikt.

2 – De är fler rapporterare och därför väger sanningsenligheten i deras ord tyngre.

3 – De bekräftar en handling. En bekräftare bekräftar något han har bevittnat och sett. Sålunda måste man låta hans ord komma före eftersom han vet mer. Å andra sidan har en nekare inte sett något och därför tar man inte hans åsikt. Därför anser vi också kritik komma före beröm.

4 – Bekräftarna detaljerade sina rapporteringar och nämnde hur han lyfte på händerna under dessa två situationer som det finns meningsskiljaktigheter om. Å andra sidan rapporterade nekaren allmänna skildringar. Sålunda är det obligatoriskt att låta det detaljerade komma före det allmänna.

5 – Salaf bland följeslagarna och efterföljarna handlade utmed våra hadîther. Detta tyder på deras styrka.

De säger att Ibn Mas´ûd är en Imâm, något vi inte förnekar. Men på så sätt att hans rapportering går före de Troendes två ledare ´Umar och ´Alî och andra som var med dem? Aldrig! Han jämställs inte med någon av dem, så hur kan han anses vara starkare än dem alla?