Ungdomens skyldighet gentemot TV

Fråga: Det fanns en ungdom som hade memorerat en del av Qur’ânen och gått på föreläsningar. Hans tillstånd har dock ändrats med vännerna, familjen och i moskén. Hur råder ni honom och hans jämlikar? Vad åligger personen som känner till hans tillstånd?

Svar: Jag tycker att det är negativt att säga att det går utför. Jag ser att många ungdomar börjar praktisera religionen. De som slutar praktisera religionen har dessförinnan haft något i sina själar. De slutar praktisera för att de inte levde upp till det som fanns i dem. De är dock få och lov och pris tillkommer Allâh. De flesta ungdomarna är på rätt väg.

Det råder inga tvivel om att det finns flera skäl bakom avsaknaden av praktiken. Ett av de största skälen är TV:n. Jag ber Allâh att Han låter regeringen utrota den så att den kan vara trygg och stabil. Vi ser inget bidra med stabilitet som undervisning av Allâhs (´azza wa djall) religion och avhållsamhet från Hans förbud. Sann säkerhet ligger i att människorna undviker ondskan. En person som framhäver säkerhet endast för att han är rädd för makthavaren kommer att utnyttja tillfället så fort han får chansen. Framhäver han säkerhet utav tron, förblir säkerheten.

Parabol-TV utrotar tron och karaktärerna. Däri finns prövningar som ger gåshud. Vi hör talas om saker och ting som inte ens djuren gör. Det råder tävlingar om vem som är värst och uslast. Saker och ting som får en person att bli gråhårig. Det är inte konstigt att ungdomen går vilse om den tittar på TV. Ungdomarna är dock inte ursäktade. De är skyldiga att hålla sig borta från det och att inte tala om det som sänds. Trots det ber jag Allâh låta regeringen förbjuda dessa paraboler helt och fullt.